brysselkexet

Så är den då här. Dagen då det är dags för oss av avsluta vårt liv i Bryssel och säga farväl till våra vänner här. Vi är på väg mot något väldigt roligt och spännande, men det är ändå med visst vemod vi lämnar Bryssel. En stad som jag aldrig hade besökt innan första helgen i oktober 2010 då vi åkte hit på så kallad "house hunting trip". En stad som varit vårt hem i nästan 4 1/2 år. År som inneburit många roliga och omvälvande händelser i våra liv. Samuel och Hugo är båda födda här, vilket för alltid kommer påminna oss om Bryssel och allt vi var med om här.

 

Johannes var bara en bebis, ungefär i samma ålder som Hugo är nu, när vi flyttade hit och nu är han en femåring som pratar i princip flytande engelska och förstår en del franska. Både han och Samuel, och jag och Marcus, har fått fina vänner här, som det givetvis är tråkigt att lämna. Men i denna moderna värld med facebook, skype och bloggar kommer vi kunna fortsätta hålla kontakten med dem vi saknar, och det känns skönt för en sån som jag som avskyr avsked.

 

Dagen började med ett läkarbesök där Johannes fick hjälp att ta ut sina skoltillverkade ler-öronproppar då dessa "råkat" hamna lite långt in. Han har visst haft dem där en vecka eller så, men det var först igår kväll som jag och Marcus upptäckte detta.

 

Det blir en del bagage... 7 väskor, 3 bilbarnstolar och 2 delar barnvagn. Dessutom 4 handbagage. Det behövdes två minibussar för transporten till flygplatsen....

 

I och med flytten kommer denna blogg avslutas, man hör ju på namnet att den hör hemma i Bryssel :)
Istället är ni välkomna att följa oss på vår nya blogg: sandkakan.blogg.se

Den bloggen är lösenordsskyddad, så antingen mailar ni mig för att få lösenord, eller skriver ni en kommentar till detta inlägg och anger er emailadress (den syns bara för mig, inte i själva kommentaren som alla kan läsa), så skickar jag inloggningsuppgifter till er.

Liten bildsamling från våra sista dagar i Bryssel.

 

Det går bra det här.

 

Som de flesta läsare redan vet, så är vi väg att flytta från Bryssel, för lite nya äventyr och upplevelser i Dubai. Det har varit en lång och seg väntan på vårt visum, men nu är allt klart och imorgon sticker vi!

 

Vår lägenhet packades och tömdes i torsdags och fredags och sedan dess bor vi på hotell och maximerar Bryssel och umgänge med kompisar. För tillfället ligger Hugo och sover, medan Marcus tog Johannes och Samuel till hotellets pool innan han åker till jobbet. I poolen är även kameran med våra helgbilder, så jag får visa några av dem senare. Så länge blir det några bilder från pack och last.

 

 

Glad påsk i efterhand önskar vi! Vår påsk blev i stort sett inställd då Johannes kräktes på långfredagens kväll. Under samma eftermiddag hade vi dock hunnit med äggmålning hos några kompisar, en mycket uppskattad aktivitet av såväl Johannes som Samuel. Hugo fick inte prova denna gång.

 

 

När man får ett tredje barn som vi ju har, dyker det upp situationer som man tidigare upplevt med barn nummer två (tillsammans med nummer ett). Imorse blev det en sådan situation då Hugo backade in under sängen och Johannes, medan jag gick för att hämta kameran, backade efter. Då såg det ut så här:

 

Hugo börjar bli lite mobil på golvet. Inte så att han kryper, men han kan skjuta ifrån med armarna, så han kasar bakåt. Och då blir han såklart sur när han vill till något som ligger framför honom. Detta innebär att vi måste börja bli noggrannare med vad som befinner sig på golvet, då han dessutom gillar att stoppa saker i munnen.

 

 

Tidigare i veckan blev jag arg på Samuel då han gjort något som han inte borde (just nu minns jag dock inte vad....) och då blev han tilltalad med alla sina namn, det vill säga Samuel Karl Arnold Friman. I fredags eftermiddag blev Samuel i sin tur arg på Marcus och ropar högt til honom:
- Pappa Karl Arnold! 

TIll Johannes stora glädje gick vi på "brocante" (second hand-marknad) idag och köpte honom en "ny" cykel! Den röda han cyklat på hittills är egentligen mer lagom i storleken till Samuel, men det har inte blivit tillfälle tidigare för inköp av en ny. Men idag var det dags!

Han var mycket nöjd över denna cykel och blev riktigt snabb. Det gick dessutom betydligt lättare för honom att cykla uppför nu när han fick lite bättre utväxling av sina trampetag.

 

 

 

Samuel gjorde några försök med den röda cykeln, men han fick inte alls till trampandet. Det kommer!

Två av de tre minsta äventyrarna i vår familj hoppade fallskärm häromdagen. Trots den något blygsamma fallhöjden vecklades skärmarna ut för en mikrosekund eller två....

 

 

Den tredje lille äventyraren hottade upp veckan med ett bad på egen hand. Mycket uppskattat.

 

Johannes har kommit in i en period när han är väldigt intresserad av Titanic och vad som hände när hon sjönk, hur hon såg ut etc och har tittat på filmer på iPaden där de simulerat ett fartyg som sjunker. Så han ville bygga sitt eget Titanic och isberg och sedan låta dem krocka så att skeppet sjunker.

 

Isberg förbereddes imorse och efter skolan idag byggde vi Titanic. Han hade sett på någon bild att hon hade gula skorstenar med svart längst upp, så det var viktigt att vi byggde så.

 

Titanic möter isberg

Nu har vi sålt båda våra bilar, så då får man ta till andra transportmedel till jobb och skola. Idag valde Marcus cykel och då ville Johannes göra detsamma. Och Samuel. Så jag lät dem cykla till skolan och jag gick med cykelkärran för stunden när de skulle bli för trötta. Det är trots allt runt 3 km. Imponerande nog cyklade de hela vägen utom de sista kanske 200 metrarna som är brant uppför. Då gick de istället och åt smörgås som jag hade med. Så cykelkärran blev enbart använd som lastvagn. Johannes konstaterade dock när vi var framme att hädanefter får det bli buss och metro istället, då det var i längsta laget för dem med cykel.

 

Innam vi åkte imorse hann Johannes med att rita lite.

 

 

De senaste dagarna har bjudit på härligt soligt värväder, så vi har varit ute mycket. I söndags mötte vi upp några kompisar i en stor park för cykling och titt på vildlevande sköldpaddor. Det var trevligt och skönt ända tills Samuel ramlade i vattnet och blev både blöt, kall och rädd.

 

Barn har en intressant inställning kring vad man kan äta och i vilket skick.

 

Idag har jag och barnen varit på badhuset. Det blev lite kallt i bassängen efter ett tag, så vi gick för en lång dusch. Johannes stod i en egen dusch, jag hade Hugo på armen och Samuel stod vid mina ben. Plötsligt hade Samuel satt sig ner och jag böjde mig ner för att fråga honom vad som hänt. Han svarade inte, men jag såg något konstigt under munnen på honom som jag tog bort. Samtidigt som jag gjorde det öppnade han munnen och jag skymtar något vitt på hans tunga som jag tar ut. Ett tuggummi. När jag frågar honom var han fått det ifrån pekar han glatt in i hörnet. Och tillägger att det var någon som lämnat det där.

 

Fast den som lämnade det där tänkte kanske inte att någon annan skulle ta upp det och fortsätta tugga det......

 

Till saken hör att vi tidigare i veckan pratat om tuggummi och att en av Johannes klasskompisar ofta har tuggummi med sig till skolan. Johannes har provat tugga en gång och svalde då omgående. Samuel har aldrig provat. Men jag har lovat dem att vi ska köpa tuggummi snart, så de kan få se att det inte är helt enkelt att tugga det utan att svälja när man inte är van.

Helgen har vi fyllt med roliga grejer. Lördagen inleddes med att jag åkte på mum's morning i skolan tillsammans med Johannes och Samuel. Den sovande Hugo lämnades hemma med Marcus. Det visade sig senare att han vaknat i ungefär samma stund som vi låste dörren, men det var skönt för mig att kunna fokusera på bara de två stora. 

 

Vi började i Johannes klass och tittade på en farm de brukar leka med och så la vi lite pussel.

 

Samuel är ju den ende av våra barn som gillar napp. Johannes tog den aldrig och hoppet är nog nästan ute för Hugo också (även om Samuel började först vid 10 månaders ålder...). Men de ska ju sluta med den i sinom tid och man har ju hört om diverse tricks för att "lura" de små att sluta/ge dem till tomten/till nappträd/lisebergskanener etc. Tandläkaren sa att det är ok för tänderna fram till fyra års ålder, sen kan de permanenta tandanlagen påverkas. Så vi har lite tid på oss och jag har väl nånstans tänkt att det skulle vara lagom att sluta i sommar.

 

Men det behövde jag inte bekymra mig för. I fredags när Samuel skulle lägga sig tackade han nej till nappen med motiveringen att han är stor kille nu och sen dess är han nappfri! Smidigt avslut tycker jag :)