brysselkexet

Efter flera dagars buksmärtor och feber gav svärmor klartecken för samtal till sjukvårdsupplysningen 1177. Köplats 15 med 11 minuters förväntad kötid. Det tog väl något längre tid men jag låg ju gott hemma i sängen kramandes vår kupéfläkt som vi normalt sett har i bilen. När jag till slut fick prata med en syster (trodde jag bara hade en bror) sa hon till mig att packa mig iväg till en jourläkare. Detta besök tog 70 minuter sen hade jag en aktutremiss i näven. Blindtarmen var förmodligen inte fullt så duglig som den borde vara så här på årets sista dag.

Väl på akuten blev det fler prover och jag gillar ju inte de stora nålarna i armvecken, men dessa gick över förväntan. Karin och Johannes var mycket trofasta vid min sida under hela resan. Enda problemet för Johannes del var att han pga den mycket rika flora av div mer eller mindre läskiga smittor som finns på en akutmottagnings golv var tvungen att sitta rätt still. Hursomhelst charmade han en dryg handfull av personalen. Detta ledde till att vi fick ett eget rum och att Johannes fick en egen brits bredvid min. Detta tyckte han mer om än vad jag gjorde för hans sätt att pigga upp mig på var att från sittande kasta sig handlöst mot mig och främst mitt mittparti. Andra tjänster han fick från personalen var en uppblåst latexhandske som ballong, papper och en penna för att rita och även en klementin.

Efter ett tag fick jag träffa Jonas Gustafsson, vilket naturligtvis är stort för ett Villafan som mig tänk om han hade hetat Jörgen, som visade sig vara min läkare för aftonen. Trevlig kille och säkert damernas favorit. Han gjorde om processen som jourläkaren gjort, dvs klämma, trycka, släppa samt en del andra trix. Här märktes det tydligt att min fru är läkarbarn för i stort sett identisk undersökning fast mindre hårdhänt hade hon gjort på mig tidigare under dagen. När jag ändå är inne på ett sidospår gällande min fru och hennes systrars uppväxt kan jag säga att de inte bara har fått detaljerade genomskärningsbilder på könsorgan ritade för sig. En av alla de lekar som krävdes under familjens långa bilsemestrar var "De latinska orden för kroppens tänkbara inflamationer". Dessa övningar till tack kunde Karin enkelt utläsa från remissen att det var blindtarmsinflamation som var huvudmisstänkt.. Nåväl nu åter till genomtrevlige Jonas, han berättade att det nu skulle bli skiktröntgen. Härligt det har jag ju gjort ett par gånger tidigare och det är rätt kul. Dessutom blev jag varm av kontrastvätskan vilket var ytterst välkommet.

Efter detta bar det av till sal. J&K väntade på det första rummet, men när jag låg och väntade på akutvaktmästarn som fraktar oss bårburna, hörde jag en välkänd skånsk dilaekt i korridoren. Javisst där kom resten av familjen, Karin rullandes på en egen bår där hon fraktade våra grejer. Efter henne kom Ann-Christine i släptåg oerhört nöjd över att få framföra Johannes på armen. Väl vid den lilla receptionen som jag låg vid talade hon om att vi skulle direkt till sal. Även här misstänker jag att lille herr J har haft ett finger med i spelet. Efter säkert 5 minuters lattjande med sköterskan i receptionen samt A-C hade Johannes fått den senare att glömma av att hon trots allt var akutsköterska som nog behövde återgå till hjärtinfakter och hjärnblödningar. När jag skulle rullas i väg uppdagades det även att den andra hade tappat konceptet av Johannes charm och kom därför inte ihåg vilken avdelning jag skulle till, men det löste sig.

Väl på plats mottogs jag av Lena och Anette som bedyrade mig att de skulle ta väl hand om mig. Efter en stund dök Jonas upp igen, denna gång med Bjarne i släptåg. Nu visade det sig att även Bjarne var sugen på att klämma lite på mig. Sen berättade de att det var så mycket inflamerat i området att de inte ville operera utan ge mig antibiotika. Det fanns flera bra skäl till detta sa de. Om de snittar upp mig och det är för illa blir operationen mer komplicerad. Det faktum att jag hade haft ont i flera dagar indikerade även detta att det var en mera spridd inflamation snarare än bara blindtarmen. Jag tror att det har med min höga smärttröskel att göra. Jag hade ju hoppats på ett par stygn till för att närma mig 250-gränsen. Nackdelen är att jag kan få blindtarmsinflamation igen, 10-15% risk att antibiotikan inte biter samt att jag kommer behöva göra en koloskopiundersökning senare för att kolla att allt står rätt till där bak. Kan väl komma på åtminstone 3 eller 4 saker som är roligare än att få 150 cm fiberoptisk kabel rätt upp i Mumindalen, men å andra sidan kan detta bli lite material till ett mera djuplodande reportage så att säga.

Nu har jag fått min första dos antibiotika och som vissa av er läsare helt säkert vet kommer jag få nästa 8 timmar efter den första. Det kommer dock ta ett tag till innan jag får äta eller dricka. Tänk att man kan börja må bättre så snabbt. Jag ligger på en fin sal med två andra, men plats för en till. Som det verkar åker min närmste granne hem under kvällen. Jag har fin fönsterutsikt så jag ser redan en hel del fyrverkerier. Gott Nytt år till er alla!

För att tala om för min fru hur mycket jag älskar henne kopierar jag in en dikt. Vissa av er känner kanske igen den.

Till dig Karin:
Om du säger att mina ögon är vackra, beror det på att de ser dig.   
Om du undrar varför jag ler är det för att jag är lycklig med dig.
En känsla berörde mig och fyllde mig med kärlek..   
Kan jag hålla dig för alltid, aldrig låta dig gå?   
Mitt hjärta är en öppen dörr, vill du komma in?   
Som ett öppet fönster, med ljum bris utanför, blåser min kärlek till dig.   
Ta mig nu, ta mig totalt och helt.   
Säg, är jag en drömmare?   
Jag har en önskedröm och det är din kärlek.