brysselkexet

Snön är borta igen, så idag kunde vi ta ut springcykeln. Johannes önskade att vi skulle gå till en lekplats som ligger ca 15 minuter bort, vilket jag sa ok till. Men när han redan på vägen dit ville att jag skulle putta honom på cykeln, så fick vi välja en mer närliggande lekplats. Det blev dock ett kort besök då det var rått och kallt i luften, så det var inte så skönt. När vi kom hem värmde vi oss med ett bad.

 

Den belgiska vintern håller sig kvar med en något irriterande envishet, vi vill ju ha vår nu! Imorse vaknade vi nämligen återigen till en vit dag. Å andra sidan är det ju rätt vackert med snö. Dessutom passade jag på att ta lite revansch under eftermiddagens trädgårdslek.

 

Nu har jag till slut fått tid till att berätta sanningen om besöket i lekparken i inlägget karnevalslov. Bilden på sönerna och mig på bänken ser väldigt idyllisk ut. Det var det också, just då. Bara några ögonblick senare gick Samuel ner från bänken och Johannes och jag satt och hade det väldigt bra. Helt plötsligt sparkade Karin mig rakt på vänster fotknöl. Jag vrålade rakt ut i luften något i stil med -Va gör du? Detta till följd av både överraskning, smärta och skräck. Karin åberopade fotboll som ursäkt. Hennes förklaring var helt enkelt att det hade rullat in en boll under bänken där vi satt. Tur att hon slutade med fotboll kanske?

Samuel har börja visa allt oftare att han vill (och kan?) äta själv. Han vill gärna ha en egen sked medan man matar honom. Till skillnad från sin storebror som var solklart högerhänt mer eller mindre redan vid födseln, så är vi inte lika säkra på Samuels handpreferens.

 

 

 

Så var vardagen helt åter igen; mamma och pappa är hemma i Sverige igen, Johannes går i skolan och Marcus har börjat jobba. Helgen med besök var väldigt trevlig och vi gjorde en hel del roligt. Bland annat så blev det besök på Atomium, springcykelturer, lekplats, badhusbesök och karnevalstågstitt. Och en massa lek och umgänge här hemma; en mycket lyckad helg med andra ord! Fast vädret kunde varit bättre, men man kanske inte kan förvänta sig 15 grader och sol i mitten av februari, det får vi nog vänta ytterligare en månad på.....

 

 

 

 

Det har alltså redan gått ett helt år sen Samuel föddes. Ett väldigt snabbt år känns det som, framförallt så har de senaste månaderna bara "svischat" förbi; jag tycker nyss han var nio månader.

 

Vårt lilla födelsedagsbarn firades med sång och paket och glass, grädde och chokladwafers. Vi har ju dessutom besök av mormor och morfar, så det blev ett riktigt litet kalas för honom.

 

Johannes var nog så spänd på vad som var i alla paketen och hjälpte gärna till att öppna (och provleka).

 

 

 

 

Johannes har ledigt från skolan den här veckan, det är sk karnevalslov. Eftersom Marcus fortfarande är sjukskriven, så får vi en massa härlig familjetid tillsammans. Idag har vi haft strålande sol och få plusgrader, så på eftermiddagen klädde vi på oss för en tur med springcykel och vagn. Vi kom dock inte så långt eftersom Johannes hellre ville gå till lekplatsen. Så det blev lite lekplatslek och medhavt mellanmål på en bänk i solen - härligt!

 

För ett tag sedan härjade fiskdöd i vårt akvarie. När farsoten var över återstod 1 stackars fisk. Då tetror är stim-fiskar har han sett lite hängig ut de senaste dagarna. Då medicinering har pågått 4-5 dagar nu så chansade Johannes och jag på tre nya kardinaltetror idag. De är av modell mindre och har efter en lite trevande start börjat ta för sig mer och mer. Till min stora glädje har jag sett att den sista rödmunstetran får vara med och stimma med de tre nya lirarna. Om ett par veckor blir det fler fiskar om lugnet håller i sig beträffande parasiter.

Med en knapp vecka kvar till ettårsdagen har nu Samuel börjat gå fullt ut. Sen en månad tillbaka har han tagit några steg här och där, men de senaste dagarna har det verkligen lossnat, och nu har han i stort sett slutat krypa.

 

 

 

I går morse hade en fisk fastnat i pumpen i akvariet. Den visade sig vara så skadad att vi beslöt att koka den. Johannes är liten nog för att inte uppleva detta som jobbigt. När vi spolade ner den i toaletten sa jag att den åkte till fiskhimlen. Johannes gjorde senare på kvällen en bra iakttagelse när han frågade mig; kommer kisset också till fiskhimlen?

 

Nu är det tyvärr så att vi verkar ha fått vita pricksjukan. Två fiskar döda i morse och de övriga verkar angripna. Har någon av er som läser några goda råd? Troligtvis kommer resterande fiskar också dö, men vad ska man tänka på vid omstarten?

Idag på förmiddagen skulle Johannes gå för att prova på en dansskola här i närheten. En granntjej har gått där och tyckt det varit kul, så då ville Johannes gärna också prova. Just idag skulle hon inte gå dock. Vi gick dit hela familjen. Vi frågade om det var ok att prova på, vilket det var, så då var det bara att gå in i danssalen och invänta dansfröken.

 

Så Johannes jag gick in och satte sig mig på mattan tillsammans med de tre andra barnen. Samuel hängde på. Så satte det hela igång. Först med presentation av deltagarna och sen började själva lektionen. De Vi gick runt i rummet med konstiga steg, låtsades vara olika djur, förvandlade varandra till olika saker och sen avslutades det hela med lite avslappning.

 

Johannes var med inne i danssalen in några korta stunder, men satt bara och tittade på eller sprang runt på egen hand, vilket inte var helt uppskattat av personalen.

 

Jag hade en trevlig timme och kände att de andra barnen tyckte det var roligt att jag var med (Marcus berättade efteråt att de övriga föräldrarna uttryckt sin uppskattning över mitt engagemang och entusiastiska deltagande), men jag tror inte att jag kommer fortsätta med dansen. Och det kommer inte Johannes heller göra....