brysselkexet

Idag har jag och Marcus bröllopsdag, så vi bestämde oss för att gå ut och äta middag, något vi knappt gjort sedan samma högtidsdag förra året (http://brysselkexet.blogg.se/2012/january/brollopsdag.html). Jag hade bestämt att vi inte skulle gå till samma ställe, då jag tycker det är för "fint" och för dyrt för att eventuellt behöva avbryta middagen på grund av uttråkade barn. Marcus hade därför rekat tidigare under dagen och hittat ett ställe som var öppet när vi behövde gå ut och äta (dvs runt kl 17). När vi sen kom dit 17.15, så var inte köket öppet än och detsamma verkar gälla på alla restauranger i området (de öppnar först kl 18) utom där vi var förra året. Vilket även då var det som avgjorde restaurangvalet.

 

Så det fick bli samma restaurang igen. Det blev väldigt lyckat, då vi har haft en supertrevlig kväll och båda barnen skötte sig galant. När Johannes tyckte det var tråkigt att sitta still så kunde han gå runt och titta lite och Samuel fick också chans att gå på upptäcktsfärd, varsamt guidad av sin storebror.

 

 

Vi insåg ännu en gång hur uppmärksam Johannes är på saker och ting; vid ett tillfälle hördes den gamla slagdängan "Hey Mickey" från steroeon och jag och Marcus diskuterade huruvida det var Anna Book eller Carola som hade en hit med den för många år sen. Det tog en stund och så kom Johannes tillbaka från en promenad i restaurangen och sa " mamma, det är inte en bok som spelar, det är högtalare".

 

Barnen verkar gilla det här med restaurang, så vi passade på att äta efterätt också innan vi gick hem. Johannes hade dock ätit så mycket hamburgare och pommes frites att han lämnade i stort sett all sin glass till mig; då är han mätt :)

 

Väl hemma var det två trötta barn som somnade snabbt och två nöjda bröllopsdagsfirare slappar nu i soffan.

 

Man förstår att Johannes tycker om skolan och har det bra när han är där, när han frågar Marcus vid hämtning klockan 15 varför han ska hämtas efter bara halva dagen.....

Helgen som gick bjöd alltså på storbesök från Sverige. Tanken var tjejhelg, men då den ena fortfarande ammar ett av sina barn föreslog jag att hon skulle ta med sig hela familjen (man och två barn) för att vi tjejer skulle kunna få lite egen tid utan män och barn. Den familjen sov i gästrummet och i Johannes rum sov de två andra. Johannes flyttade in i en "specialsäng" (spjälsängsmadrass på golvet med soffkuddar runt) i vårt sovrum.

 

Alla hade anlänt i fredags lunch, så efter lunch här hemma lämnade vi män och barn hemma och gav oss ut på Stockel centrum. Lite shopping och ett glas vin hann vi med innan det var dags att gå hem och äta middag. I lördags åkte vi till stan för mer shopping och barn- och mansfri tid. På kvällen åt vi åter middag hemma och igår förmiddag var det dags att vinka av alla igen. En mycket trevlig helg med mycket snack och många skratt. Jag ser redan fram emot nästa gång!

 

Helgens upplevelse stod besöket på Abercrombie & Fitch för. Mycket pampig byggnad med röd matta utlagd. Kö för att komma in. Fina lokaler med kristallkronor i taket. Dunkel belysning (=svårt att se kläderna). Alltför hög musik. Dansande expediter iklädda kortkort och flip-flops. Alldeles för mycket parfymdoft (av deras eget märke såklart). Kö (längre än för att komma in) till kassan. Men ändå värt ett besök, då det är en väldigt annorlunda affär. Ryktet gör gällande att de ville etablera sig i Stockholm, men då krävde att få husera på Dramaten....

 

Idag är det måndag och skoldag igen. Johannes studsade upp och valde själv dagens outfit. Vi var riktigt imponerade över hans matchning med strumpor och tröja.

 

 

 

 

 

 

 

Efter mycket tjat och övertalande har jag gått med på att skaffa familjen husdjur. Marcus har länge velat ha ett akvarium och även fått med sig Johannes på det tåget, så i helgen införskaffades själva akvariet och i måndags när Johannes varit i skolan åkte vi och köpte fiskar som sen flyttade in på kvällen.

 

Den senaste veckan har varit snöig och vit här i Bryssel, vilket är rätt mysigt. Fast man får akta sig när man ät ute i trafiken, då de flesta bilar verkar sakna vinterdäck....

 

Redan förra helgen fick vi ju lite snö, så snögubben fick kompisar i form av snölyktor.

 

 

Idag kom det dessutom mer snö, så vi åkte till en stor park i närheten för att åka pulka. Tillsammans med resten av Bryssel kändes det som....

 

Inte heller till i år har vi köpt någon pulka, så vi gjorde en förbättrad version av fjorårets "pås-pulka" genom att stoppa en stolsdyna i en förslutningsbar förvaringskasse. Det blev bra fart på den! Marcus och Samuel stod uppe i backen och hejade på mig och Johannes. Efter några åk blev det fikapaus med varm choklad och, de i förmiddags bakade, kanelbullarna.

 

Johannes tyckte att den "riktiga" backen var för brant, så vi hittade en egen liten slänt som passade oss perfekt.

 

 

 

 

Johannes har snart gått sin första hela vecka i skolan (vilket innebär måndag, tisdag, torsdag och fredag mellan 9 och 15) och den kan sammanfattas med ett enda ord; succé!

 

Det är så himla skönt att få lämna en glad kille till fröken och hämta detsamma efter en bra och rolig dag i skolan. Fröken säger att han kan vara lite ledsen när det händer nåt nytt, tex utgång i trädgården eller när de ska gå in igen, antagligen för att han inte riktigt vet vad som väntar (rutinmänniska som han är.....), men annars är han glad hela tiden. Han är social, nyfiken på de andra barnen och deras aktiviteter och leker självständigt; det är ljuv musik för min öron.

 

Jag tror det är kombinationen av en mer stimulerande miljö och att Johannes blivit äldre som är framgångsreceptet för tillfället!

 

Sen lär det komma bakslag framöver, men dem tänker vi på inte just nu.....

Vi vaknade upp till en vit 3-årsdag igår. Inga mängder, men tillräckligt för att göra en snögubbe.

 

 

Födelsedagsfirandet skedde i direkt anslutning till frukosten med sång av mig och Marcus och paketöppning av Johannes. Fler bra tågdelar, vattenfärger, en leopardcape och en kassaapparat var vad paketen innehöll. Efter lite lek kom Johannes och ville att vi skulle göra likadant fika som vi gjort dagen innan. Som tur var hade vi kvar lite grädde, så jag fixade ihop varsin minitårta igen. Johannes ville dock helst åt strösslet och chokladsåsen som serverades till.....

 

Jag och barnen hann med en lekstund i trädgården också före lunch. Det var då ovanstående skapelse byggdes. Jag var mest entusiastisk, sen kom Samuel och Johannes inte alls; han tyckte snön var kall och höll sig till sandlådan.

 

 

Kanske inte så mycket att hurra för trots allt.....

 

Sen igår eftermiddag är jag alltså hemma igen efter min operation. Allt känns bra även om jag har insett att jag har längre kvar tills jag är återhämtad än vad jag först trodde. Packningen och promenaden till bilen igår satte sina spår och jag har varit trött och frusen sen jag kom hem. Trots att jag har legat på soffan under filt med varma kläder på så har jag inte feber vilket är ett gott tecken.

Under sjukhusvistelsen har jag fått prova på många nya spännande grejer så som titthålsoperation, epiduralbedövning, urinkateter (inte nytt men väldigt bra) och vattenlavemang. Man kanske kan ta det bästa från vården, ta sjukt bra betalt, och kalla det för kroppsrening på vilohem? Jaha det finns redan.

Under torsdagen byttes min förste rumskamrat Walter ut. I efterhand insåg jag att Walter var bra. Han var snäll och talade om varje gång han skulle ut å röka tex. Dessutom lämnade han alltid radion på när han gick ut från rummet. Vidare hade han väldigt få och rätt tystlåtna besökare.
Efter Walter flyttade en äldre herre av till synes något östeuropeiskt ursprung in i rummet. Bortsett från ett påtagligt rapande var han rätt ok. Han hade en förmåga att noga prova sig fram till hur han skulle ha lamporna tända på sin sida innan han somnade för kvällen. Man kan säkert göra en matris över hur många kombinationer 2 lampor kan ge. Men det borde bli fyra. 0-0, 1-0, 0-1, 1-1 typ. Det slutade alltid att han slutade med en lampa tänd. I och med att jag hade blivit stammis på stället bad jag någon ur personalen att släcka hans lampa efter en stund. Första natten hemma innebar dock betydligt bättre och godare sömn än på sjukan.

Men nu över till min nye rumskamrats besökare för det var här han verkligen gjorde ett starkt intryck.
Under fredagen hade han besök från 1330 till 1935 (besökstid mellan 14 och 20). De gick ut hårt och först kom fyra äldre damer, ev fruar eller liknande. Senare kom det lite söner och bröder också. Total var det nog 8 personer som mest.
Lördagen som också kom att bli min sista dag blev en dag väl värd att minnas för den sjuke mannen. Strax innan 14 gick besökslavinen. Det var nog 10 besökare inne på rummet samtidigt. Jag blev ju helt svettig och irrade ut i korridoren. Där möttes jag av de som inte hade fått plats i första rundan. Tro det om ni vill men där ute stog det nog nästan tio besökare till och väntade. När jag lyckades ta mig ut till min flyktbil noterade jag att han dessutom hade fått bla tre rätt stora fruktkorgar. Känns ju som en helt rätt satsning till någon som ligger inne pga någon typ av magåkomma.

Jag kommer försöka svara så gott det går på era frågor.

Imorgon är det ju Johannes 3-årsdag, men eftersom pappa åker hem idag, så valde vi att börja firandet redan idag. Det blev sång av morfar, mig och mormor (via skype), små tårtor och så fick Johannes öppna mormor och morfars presenter. De innehöll tågdelar, så nu är han och morfar upptagna med att uppdatera den befintliga tågbanan med dessa.

 

Här är så mycket på gång samtidigt, så jag hinner inte skriva varje dag som går. Det får bli ett kombinerat inlägg om veckan som hittills varit.

 

1. Marcus operation har gått bra och han vilar nu ut på Leuvens sjukhus. Idag har han blivit av med epiduralbedövningen och fått börja äta. Det var gott, men gjorde lite ont i magen efterät. Vi får kanske hem honom under helgen. Vi var där och hälsade på igår. Johannes vill gärna åka tillbaka snarast säger han. Fast det som lockar mest är sängen som går att hissa upp och ner.

 

2. Johannes inskolning rullar på. Han gråter väldigt när jag lämnar honom och vill att jag ska följa med in. Men enligt fröken Helen slutar han snabbt gråta och sätter sen sig själv i sysselsättning. Hon säger att han är intresserad och nyfiken av de andra barnen och vad de gör, samt att han upprepar en del engelska ord redan. Idag förklarade han, ganska omständligt, vad han gjort med ost, så varken jag eller pappa förstod. Men vid en andra förklaring framkom det att han nog rivit ost med en manick som påminner om vår mandelkvarn. Blir nog till att dubbelkolla med fröken imorgon. Så det blir säkert bra med tiden det här. Hon föreslog heldag imorgon, men jag tyckte det räcker med en halv. 

 

3. Sällskapet av pappa är väldigt trevligt och välkommet. Vi har fullt upp med två aktiva barn och stupar i säng strax före 21.30 varje kväll. Idag lyckades pappa till och med med konststycket att få Samuel att sova förmiddagslur i soffan, det är mer än vad jag klarat :)

 

4. Dagens aktivitet efter skolan var badhus. Vi (jag) hade bestämt vilket badhus vi skulle till; ett där man får ha vilka badkläder man vill och slipper badmössa. När vi kom dit var barnbassängen stängd efter att några barn blivit sjuka av att bada där. Den trevliga kvinnan i kassan rekommenderade oss ett annat badhus. Som vi varit på förut och tyckt varit helt ok. Så vi åkte dit. Från parkeringsplatsen är det trappor upp. En skylt nedanför dessa upplyste oss om att man måste ha tajta badbyxor om man är man. Vi gick upp för att fråga om de hyrde ut eller sålde sådana. Svaret var nej. Så bara att åka hem för att hämta Marcus badbyxor och låna ut till pappa. Besöket i kassan som varade i knappt 5 minuter renderade i en parkeringsbot på 25 euro pga utebliven parkeringsskiva (det var gratis att parkera).... Men, men, vi hämtade badbyxor och åkte tillbaka och fick sen en bra och rolig stund på badhuset. Samuel badade i 50 minuter och somnade sen utmattad i babyskyddet. Trots det var han, precis som Johannes, väldigt trött vid läggningen idag, så det blev en snabb procedur att få båda barnen i säng och där ligger de nu.

 

 

 

 

 

 

Så var vi hemma i vardagen igen. Marcus har jobbat två dagar och vi har vår första 2013-helg i Bryssel.

 

Sverigeturen var trevlig, men kantad av sjukdom. Samuel inledde starkt med att kräkas natten innan vi åkte till Sverige. Men iom vår långa resväg fick vi ändå anlända Karlstad och farmor och farfar som planerat. Ett felaktigt beslut visade det sig senare då alla utom Johannes och farfar fått sig en släng av magsjuka under juldagarna. Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Men utifrån förutsättningarna var det en bra och snöig jul.

 

 

Förutom visst umgänge med övriga julfirarare blev det besök i Mariebergsskogen och cafébesök på stan för vår del. Och korvkioskslunch.