brysselkexet

Efter flera dagars buksmärtor och feber gav svärmor klartecken för samtal till sjukvårdsupplysningen 1177. Köplats 15 med 11 minuters förväntad kötid. Det tog väl något längre tid men jag låg ju gott hemma i sängen kramandes vår kupéfläkt som vi normalt sett har i bilen. När jag till slut fick prata med en syster (trodde jag bara hade en bror) sa hon till mig att packa mig iväg till en jourläkare. Detta besök tog 70 minuter sen hade jag en aktutremiss i näven. Blindtarmen var förmodligen inte fullt så duglig som den borde vara så här på årets sista dag.

Väl på akuten blev det fler prover och jag gillar ju inte de stora nålarna i armvecken, men dessa gick över förväntan. Karin och Johannes var mycket trofasta vid min sida under hela resan. Enda problemet för Johannes del var att han pga den mycket rika flora av div mer eller mindre läskiga smittor som finns på en akutmottagnings golv var tvungen att sitta rätt still. Hursomhelst charmade han en dryg handfull av personalen. Detta ledde till att vi fick ett eget rum och att Johannes fick en egen brits bredvid min. Detta tyckte han mer om än vad jag gjorde för hans sätt att pigga upp mig på var att från sittande kasta sig handlöst mot mig och främst mitt mittparti. Andra tjänster han fick från personalen var en uppblåst latexhandske som ballong, papper och en penna för att rita och även en klementin.

Efter ett tag fick jag träffa Jonas Gustafsson, vilket naturligtvis är stort för ett Villafan som mig tänk om han hade hetat Jörgen, som visade sig vara min läkare för aftonen. Trevlig kille och säkert damernas favorit. Han gjorde om processen som jourläkaren gjort, dvs klämma, trycka, släppa samt en del andra trix. Här märktes det tydligt att min fru är läkarbarn för i stort sett identisk undersökning fast mindre hårdhänt hade hon gjort på mig tidigare under dagen. När jag ändå är inne på ett sidospår gällande min fru och hennes systrars uppväxt kan jag säga att de inte bara har fått detaljerade genomskärningsbilder på könsorgan ritade för sig. En av alla de lekar som krävdes under familjens långa bilsemestrar var "De latinska orden för kroppens tänkbara inflamationer". Dessa övningar till tack kunde Karin enkelt utläsa från remissen att det var blindtarmsinflamation som var huvudmisstänkt.. Nåväl nu åter till genomtrevlige Jonas, han berättade att det nu skulle bli skiktröntgen. Härligt det har jag ju gjort ett par gånger tidigare och det är rätt kul. Dessutom blev jag varm av kontrastvätskan vilket var ytterst välkommet.

Efter detta bar det av till sal. J&K väntade på det första rummet, men när jag låg och väntade på akutvaktmästarn som fraktar oss bårburna, hörde jag en välkänd skånsk dilaekt i korridoren. Javisst där kom resten av familjen, Karin rullandes på en egen bår där hon fraktade våra grejer. Efter henne kom Ann-Christine i släptåg oerhört nöjd över att få framföra Johannes på armen. Väl vid den lilla receptionen som jag låg vid talade hon om att vi skulle direkt till sal. Även här misstänker jag att lille herr J har haft ett finger med i spelet. Efter säkert 5 minuters lattjande med sköterskan i receptionen samt A-C hade Johannes fått den senare att glömma av att hon trots allt var akutsköterska som nog behövde återgå till hjärtinfakter och hjärnblödningar. När jag skulle rullas i väg uppdagades det även att den andra hade tappat konceptet av Johannes charm och kom därför inte ihåg vilken avdelning jag skulle till, men det löste sig.

Väl på plats mottogs jag av Lena och Anette som bedyrade mig att de skulle ta väl hand om mig. Efter en stund dök Jonas upp igen, denna gång med Bjarne i släptåg. Nu visade det sig att även Bjarne var sugen på att klämma lite på mig. Sen berättade de att det var så mycket inflamerat i området att de inte ville operera utan ge mig antibiotika. Det fanns flera bra skäl till detta sa de. Om de snittar upp mig och det är för illa blir operationen mer komplicerad. Det faktum att jag hade haft ont i flera dagar indikerade även detta att det var en mera spridd inflamation snarare än bara blindtarmen. Jag tror att det har med min höga smärttröskel att göra. Jag hade ju hoppats på ett par stygn till för att närma mig 250-gränsen. Nackdelen är att jag kan få blindtarmsinflamation igen, 10-15% risk att antibiotikan inte biter samt att jag kommer behöva göra en koloskopiundersökning senare för att kolla att allt står rätt till där bak. Kan väl komma på åtminstone 3 eller 4 saker som är roligare än att få 150 cm fiberoptisk kabel rätt upp i Mumindalen, men å andra sidan kan detta bli lite material till ett mera djuplodande reportage så att säga.

Nu har jag fått min första dos antibiotika och som vissa av er läsare helt säkert vet kommer jag få nästa 8 timmar efter den första. Det kommer dock ta ett tag till innan jag får äta eller dricka. Tänk att man kan börja må bättre så snabbt. Jag ligger på en fin sal med två andra, men plats för en till. Som det verkar åker min närmste granne hem under kvällen. Jag har fin fönsterutsikt så jag ser redan en hel del fyrverkerier. Gott Nytt år till er alla!

För att tala om för min fru hur mycket jag älskar henne kopierar jag in en dikt. Vissa av er känner kanske igen den.

Till dig Karin:
Om du säger att mina ögon är vackra, beror det på att de ser dig.   
Om du undrar varför jag ler är det för att jag är lycklig med dig.
En känsla berörde mig och fyllde mig med kärlek..   
Kan jag hålla dig för alltid, aldrig låta dig gå?   
Mitt hjärta är en öppen dörr, vill du komma in?   
Som ett öppet fönster, med ljum bris utanför, blåser min kärlek till dig.   
Ta mig nu, ta mig totalt och helt.   
Säg, är jag en drömmare?   
Jag har en önskedröm och det är din kärlek.

Marcus är lite febrig, så vi fick ställa in gårdagens besök av Albert med föräldrar. Dock bjöd jag och Johannes in oss på fika hemma hos dem istället, så att vi fick ses iallafall.

Pojkarna lekte glatt tillsammans med viss assistans av pappan medan mammorna satt i köket och snattrade :)




Vi försökte få Johannes att lära sig hur man går av Albert medan Albert skulle lära sig krypa av Johannes. Det verkar ha gått sådär i båda fallen.....

Så var vi hemma igen efter ett mycket härligt julfirande i Karlstad. Det kunde dock börjat bättre.... På väg upp kom jag i Kungälv på att vi glömt Johannes mat hemma. Efter en del dividerande kom vi fram till att vi skulle vända och hämta den. Sagt och gjort. Vi vände hemåt, jag sprang snabbt in och hämtade hans matpåse (som stod precis innanför ytterdörren) och så var vi på väg igen. Johannes sov och jag och Marcus hade det jultrevligt i framsätet. Ända till Uddevalla. För då kom Marcus på att vi glömt julklapparna hemma. Åh nej, hur skulle vi nu göra.... Det är drygt 7 mil mellan Backa och Uddevalla, så det skulle bli en dryg resa om vi vände för att hämta klapparna. Å andra sidan är ju julklapparna en del av julen, så det skulle kännas konstigt att komma till Karlstad utan dem. Så vi vände en gång till....

Lagom till vi var hemma i huset vaknade Johannes, så vi mikrade hans mat hemma så fick han äta lunch i bilen när vi äntligen var på väg igen.

Det var dock tur att vi vände, för på vägen söderut kom vi på att vi dessutom glömt Johannes overall samt bilpapper med assistansnummer.

Resten av resan gick bra, även om både Johannes och jag tyckte det var lite segt på slutet. Men då hade han suttit 6 timmar i sin bilstol, så det var kanske inte så konstigt.

Julfirandet i övrigt blev lite förändrat då ena kusinen kräkts natten till lillejulafton. Så de fick stanna hemma till juldagen då de anslöt. Så vi som var i Karlstad fick på sätt två julaftnar med klappar och godis. Och fyra tomtar.






Men oj, vad kallt det var. - 17 ena dagen och -14 andra. Så vi tyckte det skulle bli lite skönt att komma till ett "varmare" Göteborg. Fast här var det -15 när vi vaknade imorse. Då gäller det att klä på sig ordentligt om man ska ut. Tur att vi fått ärva åkpåsen från när jag var liten.

Jag hittade just Johannes en bit upp i trappan, dit han klättrat upp medan jag dammsög med ryggen mot honom. Med tanke på att detta var hans första möte med en trappa var det ganska imponerande, även om jag såklart blev lite rädd att han skulle trilla ner innan jag hann fånga honom. Med mig sittandes bakom sig tog han sig sen hela vägen upp på egen hand.

Så i eftermiddag blir det Marcus som åker till IKEA och köper trappgrind.

Idag har vi varit på bvc för att få 1-årsvaccineringen. Lite tidig kan tyckas, men det var visst ok att få spruta även om man bara är 11 månader och 1 vecka.

Eftersom vi inte lyckades tajma in när läkaren var på plats blev det bara besök hos sjuksköterskan. Läkarkontrollen stod morfar och moster Anna för förra helgen. Johannes mår bra och han sträckte 74 cm och vägde stadiga 11.14 kg. Han följer sina kurvor fint. För första gången gjorde han även som syster Y sa till honom :) Förut när hon frågat om han pratar (vilket han gör i massor) har han varit helt knäpptyst hela besöket osv osv. Men idag kröp han runt i hennes rum, klappade ihop klossarna hon gav honom och vinkade hejdå när vi gick. Så han fick med beröm godkänt.

Inte kan man tro att denna glade gosse nyligen fått ett sprutstick i vardera lår.

Så var vi hemma. Eller nåt. Är detta hemma? Är Bryssel hemma? Kan man ha två hem?

Det var iallafall en skön och välbekant känsla att stiga in i hallen i Backa.

Resan hem gick bra, med tanke på förutsättningarna så gick det nästan oförskämt bra. Mycket trafik och snö kännetecknade vår fredagstur. Johannes somnade så sött i sin nya bilbarnstol och vaknade lagom till vi kom till hotellet. På ett strålande humör. Vad kan man annars vara efter 4 timmars sömn?! Han lekte och skrattade och kunde nog tänkt sig att vara uppe ett par timmar. Men det tyckte inte hans föräldrar som släckte ner hela hotellrummet och kröp till sängs. Bara att göra samma sak för lilleman.....

Igår, lördag, kändes det lite segt i början av turen då vårt första stopp (för falskt blöjbytesalarm) fick göras redan innan vi kommit på motorvägen igen.... Men sen rullade det på fint och jag och Johannes hade det bra i baksätet (där jag för övrigt spenderade i stort sett hela resan) medan Marcus körde lugnt och säkert. Efter ett Johannes-matstopp på vägen nådde vi färjeläget i Puttgarden där vi mer eller mindre rullade rakt på färjan, som dessutom avgick direkt. Det kan man kalla flyt. Turen fortsatte upp genom Danmark och in i Sverige via en glashal Öresundsbro. Vi blev stoppade i tullen, för första gången på många år jag är med om det. Men det är klart; de måste ju kolla alla utlänningar som kommer till Sverige så här inför julen. Så fort hon hörde att vi var svenskar så konstaterade hon att vi skulle hem för att fira jul och släppte igenom oss utan vidare diskussion.

Vi kom hem till huset strax efter kl 21. Återigen vaknade Johannes och var pigg som en mört. Det fanns ju massor att titta på i huset, massa saker som vi inte har i vår lägenhet i Bryssel. Lugnet la sig efter en stund och vi fick alla tre en mycket god natts sömn.

När jag nu, tidigt på söndag morgon, tittar ut genom fönstret ser jag att det snöat under natten. Så vi kom nog hem vid en bra tidpunkt :)

Idag vankas det julpyssel med mina gamla Chalmers-kursare. Det ser vi fram emot!!!

Till slut har det så blivit dags för hemfärd till Sverige för julfirande. Det känns spännande måste jag erkänna. Främst för att se hur lillkillen kommer sköta sig i bilen. Nåja vad är väl en hemresa i bilen? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar!

Under aftonen har vi packat. Låt oss säga såhär: ena halvan av den vuxna befolkningen i familjen är likgiltigt neutral till packande medan den andre/andra har stora mentala bekymmer just rörande packning. Denna/denne familjemedlem har under kvällen bland annat undrat om man verkligen kommer tycka att det är värt allt detta för att åka hem till Sverige? Tja den andre/andra anser väl att 2,5 - 4 veckors hemmavarande i huset borde vara värt 30-35 minuters packande.

Kul blir det i alla fall att träffa nära och kära! Till vissa av er läsare: vi ses snart!

Idag var det så dags för julavslutning med kyrkans torsdagsgrupp. Vi började med att sjunga lite julsånger och därefter bjöds det på fika. Johannes var mer road av leksakerna än av fikabrödet, till skillnad från de andra barnen :)

Efteråt var det lunchdags och jag fick en liten avskedspuss på kinden av den 2.5-årige svensk-italienska pojken som var i kyrkan med sin franska dagmamma. Lite andra seder och bruk än i Sverige...

Under kvällen är det dags för det stora jul- och nyårspackandet eftersom vi styr kosan mot Sverige imorgon och förväntas anlända Backa på lördag kväll.

Resan hem igår gick bra, planet var nästan tomt så Johannes fick härja fritt. Ännu en gång fick vi kommentarer från en främmande människa om hans mimik, han är verkligen uttrycksfull.











Idag var det julavslutning med tisdagsgruppen i kyrkan. Vi (=mest mammorna) dansade runt granen och så blev det fiskdamm för barnen. Alla barn fick varsin påse. Johannes blev glad över clementinen och russinen och hann inte notera att hans mamma snabbt norpade åt sig de två chokladgodsakerna som låg i botten :)

När Marcus kom från jobbet tog vi en liten shoppingtur i vårt lilla centrum. Nyårsklänning stod på inköpslistan. Jag kom hem med en klänning, men är inte säker på att det är den som det blir till slut. Jag och Johannes går på vidare jakt imorgon.

Helgen spenderas i Skåne hos mamma och pappa där vi umgås med systrar med respektive och katter för att fira lilla jul eftersom alla systrarna firar stora jul med sina respektive och föräldrarna drar till solen.

Hemresan började sådär eftersom jag och Johannes missade att gå av bussen på flygplatsen.... Jag hade förväntat mig ett långt stopp på ändstationen (flygplatsen), men icke. Han stannade, släppte av en kille och körde igen. Med oss... Som tur väl var så var nästa hållplats bara några hundra meter bort så det var bara att hoppa av där istället och gå tillbaka. För övrigt gick resan väldigt bra, Johannes charmade medresenärerna på planet och somnade därefter på tåget till Sverige (vi landade i Köpenhamn).

Lördagen gick i julens tecken. Blandat med födelsedagstema eftersom mamma fyllde år. På förmiddagen åkte jag och Marcus till staden för att köpa våra sista julklappar. Vi lämnade Johannes hos alla sina barnvakter. Det var en ny och lite ovan känsla att vara utan lille J, men det gick bra. Han hade det bättre hemma hos alla de andra än hos oss rännandes in och ut ur massa butiker. Efter jullunchen åkte vi och bowlade och på kvällen var det gåsmiddag följt av julklappsutdelning. Så vi hann med riktigt många traditioner på en och samma dag :)

Under söndagen väntas besök av vår gamla dagisfröken och hans fru, de ville så gärna träffa alla fröknarna Holm igen, så de är inbjudna på lunch innan det är dags för hemfärd för de två yngre systrarna. Vi stannar tills imorgon bitti då vi tar flyget tillbaka till Bryssel igen.

....jul. Det vet vi för idag har vår alldeles egna Santa kommit.

Igår var vi i kyrkan och rockade med översteprällen. En väldigt trevlig norrlänning som spelar gitarr till sången, vilket alla små och stora barn uppskattar.

Efter Johannes sovstund (samma ställning som dagen före, dock i egen säng eftersom han klättrat över barrikaderna jag lagt runt honom på vår säng) var det dags för brödbak. Jag bakade och Johannes satt nöjd och glad i sin stol och åt banan. Man får vara försiktig med hur mycket banan man ger sina barn. Jag har hört om åtminstone ett barn (låt oss kalla henne Karin) som föråt sig på banan när hon var liten. Det kom sig av att hennes föräldrar var på mycket möten på kvällarna och då det saknades barnvakt fick barnet följa med. För att hon skulle vara glad och nöjd fick hon allt som oftast banan (även kallad ordförandebananen då hon svingade den som värsta klubban) att tugga på under tiden. Ett stort antal bananer senare kunde hon inte äta denna frukt längre, något hennes mamma tyckte var lite tråkigt eftersom banan är en väldigt praktiskt frukt; den ger mycket energi och är lätt att ta med. Men gillar man inte smaken är det inte lätt.... Första gången hon åt banan igen var i samband med en golftävling i 10-årsåldern då hon "mutades" av mamman genom att det packades både banan och kexchoklad i fikapåsen. Och med det så var aversionen bruten och numera äter hon gärna banan igen!

Så låt oss hoppas att vi lyckas hålla Johannes dos på en lagom nivå, så han fortsätter att gilla banan hela tiden, eftersom det faktiskt är en mycket god, energirik och praktisk frukt :)

Jaha, som ni redan har läst blev man alltså fullständigt förnedrad under gårdagen. I detta märkliga land måste man alltså bära badbyxor av tangamodell för att ens få närma sig en pool. Läsare som tillhör samma generation som jag gör vet att om man kom i denna typ av badbyxor i Sverige fick man vara nöjd om man kom undan med att bli gravt häcklad. Enligt rykten har flera män födda 74-80 blivit dränkta enkom på grund av denna typ av badbyxor. Jag lurade systemet genom att bära tighta badbyxor av boxermodell. Ha! Där fick de sig!

Personligen tror jag att företaget Speedo ligger bakom en massiv lobby-kampanj för att få till shortsförbudet. Naturligtvis gömmer sig de ansvariga bakom hygienaspekten. Om detta nu är anledningen vore det kanske på sin plats att sätta ut några tvålautomater i duschen?
Som lax på löken förväntades man alltså dessutom bära badmössa. Frågan är bara om badhuset säljer de smygtagna filmerna eller om de bara lägger ut dem på youtube direkt?

Idag har jag klippt mig helt på franska. Ett äventyr i sig kan jag säga. Märkligt att folk inte har lärt sig engelska i skolan här nere! Hur som helst var det rätt enkelt att få håret tvättat på franska. Det var rätt likt hemma i Sverige bortsett från att man här även får vatten i öronen. Sen var det dags för själva klippningen eller coupe som man säger här.
Det hela gick till så att vi klarade av diverse artighetsfraser på lite olika språk. I och med detta förfarande hade vi också säkerställt det faktum att ingen av oss förstod något språk som den andre talade och vice versa. Det blev helt enkelt till att visa med fingrarna hur mycket som skulle kapas samt åt vilket håll jag brukar kamma håret. Han var i alla fall riktigt snabb i och med att i stort sett hela klippningen utfördes med maskin. Efter ett tag började jag fundera på om det mått jag hade visat med fingrarna var det som skulle kapas eller det som skulle lämnas.
Ingen fara, håret växer ju ut igen!

Igår söndag var vi på vårt kommunala badhus för vi tänkte se om det kunde fungera som ett substitut för babysimmet som inte blir av. Marcus har gått med i simklubben på jobbet och fick därigenom köpa rabatterade entrébiljetter. Medlemsskapet i klubben kostar 2 euro och entrébiljetterna 1 euro (mot normalt 3), så det var billigt :)

Här i Belgien råder lite andra badhusregler än i Sverige, där jag förstått att de senast instiftade "lagarna" gäller förbud mot kalsonger under badbyxor. Här nere råder förbud mot boxershorts samt bart huvud. Så Marcus fick snällt ta på sig sina tajta badbyxor (dock av boxermodell) och vi båda fick använda badmössa. Som av en händelse glömde vi kameran hemma ;)

Tyvärr var vattnet i barnpoolen inte så varmt, så vi badade i 20 minuter innan vi vas nöjda och åkte hem. Men det var en trevlig söndagsaktivitet.

Idag har jag och Johannes en lugn hemmadag. För närvarande ligger han och trynar på sina föräldrars säng.



Dagens äventyr var när vi skulle boka klipptid åt Marcus. Stället vi hade kollat ut förut var stängt idag, så jag fick ta ett annat. Det verkar bara vara en i personalen pratar engelska och det är nog inte han som ska klippa Marcus. Dessutom skrev de varken ner bokningen i nån bok eller frågade vad han heter. Så vi får se väl om det finns plats för honom kl 17.30 ikväll.

En härlig söndagsfrukost i advent!

Lördagen var vigd åt julklappsshopping inne i city. Johannes tröttnade på vagnen redan i första affären och fick sen åka sele på mig resten av tiden. Så vagnen fungerade finfint som lastkärra istället. Shoppandet var väl inte helt framgångsrikt, men det är svårt när man vet vad man vill köpa med inte vet var man kan hitta det. Så vi får fortsätta en annan dag.


Från stan åkte vi direkt till Johannes kompis A och hans föräldrar för att dricka glögg. En resa som gick sådär. Först missade vi en buss med 10 sekunder, så det var bara att sätta sig och vänta på nästa. Det fanns en tv-skärm med angivelser om när bussarna skulle komma och ganska snart stod det att vår buss skulle komma om bara 2 minuter, tjoho! När tiden var ner på 0 minuter, så stod det helt plötsligt "teoretisk tid". Innebär det att tavlan visar exakt samma som stod i den tryckta tidtabellen och ingen realtidsuppdatering om när bussarna kommer. Vad ger det då?! En stund senare kom busssen och vi hoppade på. Vi visste vilken hållplats vi skulle gå av på, men inte hur långt det var dit. En snäll tant frågade efter en stund var vi skulle gå av och vi fick veta att det var nästa stopp. Väl på den hållplatsen knackade hon mig på axeln och indikerade att det var dags för oss att gå av. Sagt och gjort, vi hoppade av och bussen körde. Och vi konstaterade att det var fel hållplats, vi skulle åkt två stopp till. Hur tänkte tanten?! Lurade hon oss med flit, trodde hon att det var där vi skulle gått av, eller ville hon vara hjälpsam utan att egentigen ha en susning om vad hon sa till oss?! Mycket irriterande iallafall. Så det var bara till att gå sista biten. Väl på plats, en timme försenade, hade vi väldigt trevligt tillsammans med H&F. Och de två små killarna lekte riktigt bra ihop.

Det har snöat lite mer här nu, så vi har nog några centimeter snö liggandes. Vilket innebär kaos i detta land..... Folk skottar med sopborstar och duschskrapor och saltar med diskmaskinssalt. Man skulle kunna tro att de aldrig sett snö förr.

Marcus skulle åka iväg på teknikermöte över natt (till ett slott några mil härifrån) och åkte hemifrån för att vara på jobbet tills bussen skulle gå kl 7. Men det var så mycket snö då ansågs det, så de stannade på kontoret och hade möten. Frampå förmiddagen verkade det visst lite bättre, så de hade åkt iväg vid 11.

Jag och Johannes spenderade förmiddagen i kyrkan och på vägen hem somnade han gott i vagnen medan metron skumpade oss hemåt. Det var drygt 5 minus så det gällde att packa ner honom ordentligt.



När Johannes vaknat och ätit gav vi oss ut på jakt efter små ljus till änglaspelet. Jag gick bet.... Förvisso letade jag bara i vårt lokala lilla centrum, så stora city kanske kan vara mer lyckosamt. Dit ska vi på lördag.

Efter middagen var det dags för bad och sen lite luftning av unge herrens kropp. Han passade på att städa lite i Marcus kalsonglåda. Onödigt kan tyckas eftersom det redan var väldigt bra ordning i denna låda, men då han hittade Marcus försvunna solglasögon bland kallingarna fanns det uppenbarligen ett visst behov :)






Nu är klockan tjugo över sju och Johannes sover. Jag ska kolla på gårdagens avsnitt av Bonde söker fru och äta choklad. Sämre kan man ha det en torsdagskväll i Bryssel :)