brysselkexet

Nu när man är pappaledig kan man kosta på sig sån lyx som att hämta Johannes hos Nanou. Han är alltid på ett strålande humör på väg hem och mycket mycket pratglad (vem han nu kan ha ärvt det av?). Igår när vi frågade vad han hade gjort hos Nanou blev svaret:
-Ätit kex!
Och mer?
-Ätit banan!
Och mer?
-Snurrat runt!
Och mer?
-Hoppat på bollen!

Jaha?! Etta och tvåa på listan är alltså något han har ätit. Han har till och med lärt Nanou att kex heter just kex på Svenska. Hon frågade oss här om dan om det var så och sa att Johannes hade lärt henne detta.

Igår var vi på konsulatet för att Samuel ska få sitt samordningsnummer. Första gången för oss alla på konsulatet. Det kändes lite högtidligt, men det verkade inte vara världens stressigaste arbetsplats om man säger så. Detta kanske vore en bra första station för min fru när hon ska slussas ut i samhället igen efter hemmafruandet?

Samuel var mäkta uppspelt efter besöket, vilket tydligt framgår av bilden nedan.

Marcus har snart tagit fyra av sina tio pappadagar och vi njuter av att mest ta det lugnt här hemma. Idag och igår har Johannes också varit hemma, vilket varit väldigt mysigt. Han har än så länge varit otroligt snäll och omtänksam mot Samuel. Han klappar gärna på honom och imorse ville han hjälpa mig att bära Samuel från sängen till skötbordet. Han har dessutom berättat för Marcus när Samuel ville bli upplyft från sitt liggande läge på golvet och i förmiddags upplyste han Marcus om att Samuel minsann och var hungrig behövde äta bröstmjölk.








Idag på förmiddagen tog vi med oss frukt och gick till lekplatsen för lite lek. Promenaden dit tog väldigt lång tid eftersom Marcus och Johannes hittade en grävmaskin och lastbil på vägen.

Det kan nog vara grädde han får i sig vår lilleman. Vi har precis haft hembesök av en barnmorska för vägning. Han vägde idag 3180, dvs 300 g upp sen i fredags och en bit över födselvikten, så det är vi nöjda med. Å andra sidan ammar han ganska ofta, så det var väl inte helt förvånande.

Hon tyckte dock att vi borde ha på honom både strumpor och mössa inomhus, vilket vi inte hade när hon kom. Strumpor kan jag väl köpa, men jag tänker inte sätta på honom mössa här hemma. Och så borde vi ta tempen på honom varje dag för att se så han mår bra... Man undrar ju om belgiska mammor inte själva kan avgöra huruvida deras barn mår bra eller inte. Eller så är hela detta landet väldigt medicinskt; och då tar man hellre ett medicinskt prov än känner efter själv.

Nåja, det viktigaste för oss var vikten plus att hon mätte gulheten i hans skinn, som nu var nere på normala nivåer igen.

Igår gjorde vi vagnpremiär i samband med Johannes middagsvila. Vi är väldigt nöjda och trots att det är en bred vagn tog vi oss fram bra i kvarteren runt vårt hus.

Så blev det fredag och både jag och Samuel fick godkänt på dagens kontroller, så det blev hemfärd precis som vi hoppats och önskat. Johannes hade dock varit av en annan åsikt när han och Marcus var på väg för att hämta oss; han sa att han ville åka och hälsa på fler gånger. När de kom upp till vårt rum förstod vi varför; han tog nämligen genast sikte på sängen och dess höj- och sänkfunktioner.

Nu sover Johannes gott i sängen och Samuel ligger i Marcus knä och sover. Strax blir det sänggång för oss alla; det har varit några omtumlande dagar för hela familjen, så vi är rätt trötta.

Vi ser fram emot morgondagen som blir vår första hela dag tillsammans alla fyra!

Det är lite andra "regler" på belgiska bb jämfört med i Sverige, tex ska barnet badas från dag 2 och där är vi idag. Badet görs genom att en sköterska visar hur man ska göra och sen får man göra medan hon tittar på (även om vi badade Johannes när han var liten så var det nervöst och ännu mer när man har nån som granskar). Det gick dock bra. Däremot verkar de tycka att kläderna vi har tagit med är alldeles för tunna för Samuel, så jag fick plocka fram en extra kofta att ta på honom och då verkade hon nöjd.

Nu är håret tvättat och fram kom en hårfärg som är mörkblond (samma som Johannes hade som nyfödd) och rakt hår.



Natten var lite jobbig (typisk "andra-natt" tydligen) med en ledsen son mer eller mindre hela tiden fram till halv fyra ungefär. Då verkade det som att mjölken rann till och sen somnade vi gott båda två.

Nu har jag precis fått min säng bäddad och Samuel har fått ytterligare en filt och ett täcke (!) på sig; lite hysteriskt tycker jag så jag håller med och sen ändrar jag när de gått. Igelkotten fick inte bo med honom i korgen heller på grund av allergirisken....

Jag jobbar på att få komma hem imorgon, vilket inte bör vara omöjligt. Hade det bara varit för min egen del hade jag nog fått åka hem idag, men här är det barnets status som avgör när man får åka hem och Samuel är dels lite gul i hyn plus att de vill invänta viktstabilitet eller till och med uppgång. Men eftersom vi bor i närområdet finns möjlighet till hembesök av barnmorskor, vilket gör att jag hoppas vi får åka hem även om han inte, i deras ögon, får helt godkänt.

Bb ligger på tionde våningen, så den här vackra vyn har jag från fönstret. I fjärran ser man Atomium.



Tyvärr har jag inte fönsterplatsen (vi är två på rummet), så oftast är det gardiner för, men min granne ska åka hem idag, så har jag tur blir det enkelrum inatt.

Idag var det så dags för bröderna att träffas. Marcus och Johannes kom till mig och Samuel på bb efter jobb och dagmamma. Det märktes på Johannes att det var en ovanlig situation, för han var ovanligt försagd när de kom. Det blev bättre när han fick komma upp till oss i sängen och överlämna sin present (en jättefin gose-igelkott).



Samuel hade även han varit förutseende och köpt en present till sin storebror. Det blev en verktygslåda med verktyg (allt i trä och för barn), en grej som genast blev populär.

Johannes var lite nyfiken på bebisen (vet inte riktigt om han förstår att det är den lille som legat i min mage och som heter Samuel), men ville hellre hålla i tofsen på mössan än under nacken när Samuel låg i hans knä.



Det var väldigt mysigt att vara samlad hela familjen för första gången, men det märktes att det inte var på hemmaplan. När båda pojkarna skrek samtidigt och Johannes ramlade ner från sängen var det dags för M och J att åka hem och äta pannkakor (eller kanske det blev spagetti om Johannes fick välja).

Marcus hade även med sig lite godsaker till mig, så när detta inlägg att publicerat ska jag återgå till tv-serien jag så lämpligt började följa i måndags och äta djungelvrål.

Klockan 17:31 idag föddes Samuel Karl Arnold Friman på St Luc's sjukhus i Bryssel. Förlossningen gick väldigt bra och nu pustar vi ut alla tre. Han vägde in på 3050 g och mätte 50 cm.


Karin kommer säkert att delge er alla detaljer senare. Vill även passa på att skicka ett stort tack till familjen S som ställer upp som barnvakt åt Johannes.

Jag har varit sugen på semla hela veckan, så igår blev det bak och idag IKEA-besök för inköp av mandelmassa (eller det hette marsipan, men kändes mer som mandelmassa). Till eftermiddagskaffet blev det provsmakning. Johannes tyckte det var roligare att vispa grädden än att äta upp semlan.

Det finns många saker man kan förvånas över hos belgarna. Det senaste exemplet är hur de beter sig när det är snö och kallt. För det första är det väldigt många (majoriteten skulle jag tro) som inte har vinterdäck till sina bilar, men inte låter de sig hindras för det; de är ute på vägarna som vanligt ändå. Men det som skrämt mig den här veckan är skrapningen av rutor. Härom morgonen när jag lämnat Johannes mötte jag en bil som var helt isig på alla fönsterrutorna bortsett från en liten ruta på runt 30*30 cm mitt framför föraren. Han eller hon som kört kan inte sett mycket alls från sin plats bakom ratten. Fast det är klart; har man inte vantar och bara kreditkort att skrapa med är det väl för kallt att göra större "titt-hål"....

Dagens bilder kommer från onsdagens förmiddagspicknick som jag och Johannes hade i trädgården. Det var lite snålblåst ute, så när vi ätit upp vårt fika var det lagom att gå in igen.


Johannes på väg upp på gräsmattan med filt och matpåse.





Den här veckan har vi haft tre jobbiga lämningar hos dagmamman; det har blivit värre och värre för varje gång. Imorse låg Johannes och grät hejdlöst på mattan redan innan påklädning och tandborstning och när jag sa hejdå till honom hos dagmamman lät han mer eller mindre hysterisk. Hoppas han haft en bra dag där iallafall. I eftermiddag ska jag och Marcus hämta honom tillsammans, för det var en av sakerna han önskade sig imorse när han var ledsen och eftersom Marcus kan gå från jobbet tidigt för att först hinna gymma och sen hämta Johannes, så är det en lätt önskan att uppfylla.

En av gångerna när vi var i Sverige i höstas talade vi om för Johannes att Marcus iPad var i Bryssel, vilket den faktiskt var. Detta kom Johannes på igår och då talade jag om för honom att just nu är även min iPad i Bryssel efterson det är här vi bor.

Vid kvällsmaten igår kläckte Johannes ur sig "pappas iPad är i Bryssel, mammas iPad är i Bryssel", vilket ju var helt korrekt. När vi frågade honom var han var någonstans så svarade han glatt "soffan".

Det är härligt med barn som pratar och därmed kan förmedla sin alldeles egna logik till oss lite fyrkantigt tänkande vuxna.

Nu har det blivit dags att redogöra för våra storfynd som vi gjorde i samband med årets garageförsäljning på Skandinaviska skolan i Waterloo. För er som har följt våra äventyr i Bryssel här på bloggen vet att vi året innan bland annat klippte en Stokke-stol för 20 €, ett verkligt fynd.
Klicka här för att läsa om förra årets garageförsäljning

Även i år anser vi oss ha varit framgångsrika. Totalt gjordes tre inköp men till ett sammanlagt pris av 259 €.
Den första saken som införskaffades var en inomhusgräsklippare som för ett väldans liv, men Johannes gillar den starkt. Johannes använde ett klassiskt knep för att få gräsklipparen. Han gick helt sonika och hämtade den om och om igen från bordet där den såldes. Detta gjorde ju att den inte fanns för visning för några andra spekulanter och fadern blev tvungen att ta fram plånboken. 5 € anser nog Johannes vara ett väldigt klipp (förstod ni skämtet utan att behöva läsa om igen är ni nästan Göteborgare).


Nästa pryl blev köpt på i stort sett samma sätt som det första. Alltså genom att Johannes mer eller mindre kidnappade leksaken. Denna gång hade han spetsat in sig på en slags manuell bilbana som vi kallar garaget. Han lekte en hel del med detta innan vi tog fikapaus. Efter fikapausen bestående av varmkorv, hemmagjord chokladkaka och etnisk boll så fann vi åter Johannes vid garaget. Karin hade dock lyckats pruta ner priset från 5 till 4 € innan pausen så vi slog tiil.



Det sista och största inköpet blev dock inte klart förrän idag på eftermiddagen. Samma försäljare som hade gräsklipparen hade även en Chariot Cougar II till försäljning. Hmm undrar nu ni alla, utom Brorsan, vad i hela friden är detta för något? Jo det är cykel-kärrornas Rolls Royce. Det lustiga är att vi har pratat om att köpa kärra ett tag men tyckt att det har varit för dyrt med en Chariot. Nu fanns den till salu, blott två år gammal och till vrakpriset 250 € (det billigaste man hittar den för i Sverige ny är 7595 sek).
Då det ändå var mycket pengar ville vi se den innan köp, så idag åkte vi hem till henne och kollade. Den var i verkligt fint skick så vi slog till direkt. Johannes har efter en viss tids inkörning börjat tycka att den är rätt festlig. På bilden nedan visas den i barnvagnsläge. Vill man dra den efter cykeln kopplas dragstången på och framhjulen tas av.

   

En mycket lyckad garageförsäljning för vår del således.

Det är praktiskt med en höggravid fru som håller på och "boar". Idag blev hela köksfläkten isärmonterad och grundligt rengjord. Tyvärr är det nog för mycket att hoppas på att även bilen ska få en släng av sleven.
 

Så fick vi faktiskt lite vinter i Bryssel också. Eller ganska mycket vinter blev det. Det har varit minusgrader hela veckan och igår kom det snö. Imorse vaknade vi upp till ett mycket vackert, men kallt (-12) vinterlandskap.

Vi byggde ihop ett tefat här hemma (eftersom vi inte har någon pulka) och så gav vi oss ut i backen utanför dörren. Äntligen fick Johannes användning för sina termobyxor! Marcus och Johannes åkte mest, jag provade, men kände mig inte tillräckligt smidig för att springa upp och ner i backen, så jag höll i kameran istället.





Efter en stunds åkning blev det varm choklad i solen.



Och så avslutade vi det hela med att göra snöänglar.





Mitt på dagen blev det en tur till Waterloo och Skandinaviska skolans årliga "garageförsäljning" (som får bli ett eget inlägg en annan dag) och därefter blev det några åk till under eftermiddagen.

Nu har vi ätit lamm och potatisgratäng och Marcus och Johannes badar skumbad medan jag diskat och plockat undan. Det blir lite för fullt i badkaret om jag ska bada med Johannes numera :)

Ikväll hoppas vi att Johannes somnar i vettig tid (har varit lite si och så med det på sista tiden, antagligen för att det varit mycket nytt hos dagmamman med middagsvila där mm), så att vi har möjlighet att titta på första deltävlingen av melodifestivalen.