brysselkexet

Under veckan har jag varit på resande fot i tjänst. Fyra dagar och tre nätter utan min kära familj är inte roligt. Men då kan jag ju alltid glädja mig åt att jag har satt petsonrekord under resan. Jag har inom loppet av 4 dagar betat av 6 huvudstäder, nämligen Bryssel, Helsingfors, Tallin, Riga, Vilnius och Stockholm. Om man dessutom lägger till att jag besökt tre av ländernas andrastäder i form av Tartu, Kaunas och Göteborg förstår man att det är ett svårslaget rekord. På grund av tekniskt fel på planet blev vi försenade till Göteborg så nu längtar jag bara hem.

Dagens kyrkobesök var nog det lugnaste på länge. När klockan var halv elva och sångstunden skulle börja var vi två mammor och två barn och en präst. Men vi sjöng några sånger ändå. Fast killarna tyckte att leksakerna och stearinljuset och tändstickorna var roligare största delen av tiden.

Efter kyrkan tog vi metron hem och det var dags för middagsvila för Johannes. Idag hade han en bra kompis att sova tillsammans med.



Tyvärr väcktes de båda ur sin sömn av rörmokaren som ringde på dörren. Det fick till följd att jag har haft en lite extra mammig och känslig kille runt mig under eftermiddagen och kvällen. Men det har gått bra det med, jag har ändå lyckats dammsuga, starta tvättmaskinen, hänga tvätt och laga mat. Men efter badet och kvällsmacka var Johannes otroligt trött så när det var läggdags somnade han på typ 5 sekunder. Och jag kunde inviga vår varma, lagade, dusch!

Igår fick vi äntligen till fikan med familjen W/S. Det var väldigt trevligt! Killarna lekte riktigt bra tillsammans även om de emellanåt rök ihop över någon leksak som båda ville ha :)

Denna vecka ska vi ut och resa allihopa. Marcus startade redan imorse med att ta flyget till Baltikum. Därifrån flyger han direkt till Göteborg på torsdag kväll och ansluter med mig och Johannes som då bör ha ankommit Götet på eftermiddagen. Första gången jag ska flyga själv med Johannes, hoppas det kommer gå bra.

Idag har vi haft det rätt lugnt här hemma. Vi tog en liten tur till lekplatsen på förmiddagen så att Johannes kunde få gunga och åka lite ruschkana, vilket han fullkomligt älskar. Det var dock rätt kallt, så vi kunde inte vara ute så länge.

Nu sover han sen en stund tillbaka och jag har precis kollat Solsidan och ska nu uppdatera mig om nyhetsläget i världen.

Så har vi vinkat av moster Anna och morbror Björn igen efter ett väldigt trevligt besök. Nu är de på väg mot nästa storstad. USA är ju uppenbarligen på sitt sätt ännu värre än Belgien i byråkrati då det rekommenderas att vara på flygplatsen tre timmar innan avfärd för att hinna med all pappersexercis och säkerhetskontrollerande. Anna och Bj ansåg dock att två timmar och en kvart borde räcka. Vilket det gjorde, men bara med 3 minuters marginal....

Eftersom det var väldigt fint väder i torsdags passade ju jag och Anna på att dricka kaffe ute i solen medan Johannes sov middag.



I fredags gick vi på marknad och åt äkta belgiska våfflor innan vi gick vidare mot lekplatsen och gungorna där. Just i fredags var det dock inget lyckat lekplatsbesök då Johannes var för trött för att tycka det var skoj.





Igår lördag gjorde vi city då Björn inte varit i stan tidigare. Då är ju grand place och Manneken Pis mer eller mindre ett måste. Dessutom behövde Anna och Björn hitta någon bra butik för att kunna köpa kylskåpsmagneter.



Vi passade även på att äta trerätters lunch när vi ändå var på stan.



Johannes har allt mer börjat uppskatta fingervantar, kanske snart dags att köpa några i rätt storlek.




I eftermiddag får vi (förhoppningsvis) fikabesök att Johannes kompis A och hans föräldrar. Detta är tredje försöket då vi var sjuka vid första tillfället och de vid det andra. Men än så länge mår vi bra och har inte hört att de gör nåt annat, så det finns hopp!

I onsdags kväll kom Anna på besök och ikväll ansluter Björn innan de far vidare mot NY på söndag.

Igår var Anna med i kyrkan och sjöng och lekte och eftermiddagen spenderade vi i den hårliga vårsolen samtidigt som Johannes sov middag - härligt!

Idag blir det sightseeing i vårt närområde och förhoppningsvis hittar vi nåt trevligt cafe med utservering. Imorgon ska vi kolla in centrala Bryssel innan kvällen spenderas framför tv/dator och mello. Vi hoppas att Björn hinner köpa den stora godispåsen vi har önskat oss :-)

Visst ser han ut som en riktig kapten, där han står i sin nya båt. Eller är det sittdelen till vagnen :)



Idag kände jag mig som en äkta belgisk mamma, då dessa alltid verkar klä sina små barn i fina, men väldigt opraktiska kläder. Jag gick till lekplatsen med Johannes, som var klädd i sina vita skor. De var inte riktigt lika vita efter lekandet, så nu är det jag som går på jakt efter mer oömma skor till honom. Även annat än stickade vantar verkar bra att klä på honom när det fortfarande är fuktigt i skog och mark.

Det har vi inte tagit även om det varit lite bloggtorka någon dag nu. Men igår var jag och Johannes på resebyrån och bokade in oss på en all inclusive-vecka Gran Canaria i slutet av mars, det ska bli såååå skönt. Vi känner oss lite snuvade på julsemestern då Marcus låg sjuk, så det blir skönt med lite semester och sol och bad!

Det blir bara ett kort inlägg idag för jag gick miste om min bloggstund eftersom Johannes är vaken.... Han sov i vagnen på väg hem från kyrkan och vaknade lagom tills vi var hemma. Idag blev jag nämligen tvungen att promenera både till och från kyrkan eftersom all kollektivtrafik ligger nere pga strejk....Inte bra. Hoppas metron är igång imorgon igen när Anna kommer hit.

Jag och Johannes väntar på rörmokaren som ska komma och tala om för oss varför vattnet i duschen aldrig blir tillräckligt varmt för mig att duscha i :)

Idag gick det som smort på kommunhuset; enda "problemet" var att vi började med att gå till fel lucka. När vi hamnat rätt tog det bara några minuter för oss att få godkänt sista apostillen samt få ut våra belgiska id-kort och ytterligare några minuter (i ytterligare en annan lucka förvisso) för att fixa parkeringstillstånd för bilen. Med detta tillstånd får vi stå gratis på kommunens parkeringsplatser (tror vi, vi får väl ta oss igenom informationsbroschyren innan vi parkerar var som helst).

Hela proceduren var så snabb att jag och Johannes var alldeles för tidiga till kyrkan. Väntan löste vi smidigt med fönstershopping och kaffe- och bulle-take away.

Imorse innan vi åkte så var jag i köket och grejade lite och hörde hur Johannes stönade och stånkade i vardagsrummet. Efter en stund hörde jag hur han närmade sig och när jag tittade ut på honom möttes jag av denna syn och fick därmed en förklaring till alla ljud. Harald är inte lätt.

Ja, som rubriken tydligt avslöjar så går Johannes nu! Han tog sitt allra första steg runt nyår, därefter var det rätt lugnt några veckor. När sen mamma och pappa var här för två helger sen så tog han några steg då och då, inte bara när vi lockade honom, utan även på eget på bevåg. Sen har det bara fortsatt, så nu går han betydligt mer än han kryper och han börjar kunna behärska mattkanter mm.

Däremot är han inte jätteförtjust i sina nya skor. Jag tog på honom dem i förra veckan med förhoppning om att han skulle traska runt med dem på, men icke. Jag får väl göra ett nytt försök nu när han är lite stadigare, för ska vi gå ut och gå måste han ju ha skor på sig.









Idag blev det ingen sångstund i kyrkan eftersom vi hade läkartid hos ONE (bvc) inbokad. Johannes blev vägd och mätt igen, och idag tyckte jag nog att vågen stämde lite bättre än sist. Han vägde 11.8 kg och var 75 cm lång. Så det är en rejäl klimp vi har. Varken läkaren eller sköterskan pratade särskilt bra engelska och nånstans hade det blivit fel redan i registreringen eftersom det stod att vi kom från USA. Men det gick ju att fixa till. Sen skulle jag försöka förklara att Johannes inte ska vaccineras här nere utan att vi följer det svenska programmet. Men jag vet inte om det gick in. Han fick iallafall en helt annan vaccination idag, en som man inte ger i Sverige. Det kändes ok, även om jag inte var beredd på det. Dessutom talade läkaren om att Johannes har champinjoner (alltså svamp) i munnen som måste behandlas. När jag försökte fråga om gaserna och det onda i magen som han har på nätterna kunde ha med nån allergi att göra kändes det som de inte fattade nåt. Får nog ringa syster Y på bvc hemma i Backa istället. Vi ska tillbaka till ONE om en månad, de har täta kontroller här även sen barnen fyllt 1. Dessutom blev jag uppmanad att skaffa en privat läkare till Johannes eftersom ONE bara arbetar preventivt. Så nu får vi ta tag i att lista honom (och oss) hos nån läkare i trakten som pratar bra engelska.

Så var det då dags för inlägget kring den byråkratiska processen att registrera sig i Belgien.

Jag har ju tidigare beskrivit att man bokar tid på kommunhuset för en "inskrivning". Då ska man även ha med sig en massa olika papper, typ personbevis etc. Vid vårt första besök godkändes inte vigselbeviset vi hade med oss (det vi fått från kyrkan) utan en lite mer officiell version krävdes. En version som dessutom försetts med s.k. apostille (http://sv.wikipedia.org/wiki/Apostille). Detta kan man bara fixa i Sverige, hos Notarius Publicus.

Vi skulle därför boka in ett nytt besök då vi skulle visa upp ovan nämnda papper, samt lämna foton för id-handlingarna som därefter skulle produceras. För att få en ny tid, så öppnade mannen bakom disken sin, i våra ögon hela tomma kalender, och sa att "jaha, då ska vi se, det är rätt fullt redan, men vi har en tid den 13 januari (detta var en bra bit innan jul....)". Vi accepterade och gick hem.

Några dagar senare kom ju polisen för att säkerställa att det är vi tre och verkligen bara vi tre som bor på vår adress. Han blev övertygad.

Nåja, hemma under julledigheten i Sverige fixade jag apostille på våra vigselbevis (ett för mig och ett för Marcus, man visste ju aldrig om de skulle nöja sig med bara det ena) för 450 kr styck. Visst blev de fina, men 900 kr?!



På Johannes födelsedag infann vi oss återigen på kommunhuset med våra apostillerade papper i högsta hugg. Varpå personen bakom disken frågade var apostillen på Johannes födelseattest var. Det som intygar att det är vi som är hans föräldrar. What?! Det hade ingen sagt något om. Jodå, påstår han/hon (vi blev så upprörda så jag minns inte ens om det var en han eller en hon); i informationen (som bara kom på franska) framgår klart och tydligt att det är vigselbevis samt födelseattest på barn som måste ha apostille. Jaha, vad gör vi nu? Går hem och fixar apostille och kommer tillbaka???

Tack och lov kunde de tänka sig att göra klart allt annat, inklusive ta våra underskrifter för id-handlingar, tillverka provisoriska id-handlingar (som vi ALLTID måste ha med oss) mm. Och så ansåg de att det räcker det att vi tar med födelseattesten när vi ska hämta våra id-kort. Så det var ju skönt.

Men hur fixar man apostille i Bryssel?! Det går inte visade det sig, utan det måste göras i Sverige. Tur att Maria hade tid att hjälpa oss med det (dessutom till ett något lägre pris, undrar om det är orten eller dokumentet som avgör priset), så på fredag (hoppas vi) är det vi som åker till kommunhuset och visar alla våra dokument och åker hem med varsitt id-kort (jag och Marcus).

Johannes id-kort har inget foto, men vi behövde ändå lämna foto även på honom. Att 1-åringar måste fotograferas enligt samma riktlinjer som vi vuxna (dvs sitta still med huvudet i en viss ruta, titta rakt fram, inte le, ingen annan får synas i bakgrunden) i en automat som bara tillåter tre försök innan man måste välja nåt av fotona kan vara dömt att misslyckas. Då kan det bli så här (de accepterades dock ändå):




Idag har Johannes varit och lekt med ett tvillingpar i en annan stadsdel, så vi fick åka både metro och spårvagn. Alltid kul att se nya delar av stan :)

Idag, medan Johannes sov middag, gjorde jag dricka-kaffe-på-uteplatsen-premiär. Solen sken och det var riktigt vårlikt och härligt. Såna dagar kan man inte säga att man saknar Sverige och vinterslask direkt ;)

Sen några dagar tillbaka blandar Johannes in alltmer gång i sitt krypande, vilket gjort att han fått möjlighet att utforska lite nya delar av vårt hem eftersom hans räckvidd ökar när han står stabilt.

Imorse satt jag i godan ro och åt min frukost vid matbordet i vardagsrummet och Johannes stökade runt i köket. Efter en stund blev han väldigt tyst. Det säger ju alla att "då är det dags att undersöka vad de håller på med", så jag gick och kikade.

Och möttes av en glad kille som hittat en yoghurtförpackning i soporna som dessutom, till hans stora lycka, inte var helt tömd.





Tur att det inte var tulpanstjälkar eller nåt annat giftigt högst upp i påsen. Så nu är det vårt sopskåp som blivit barnsäkrat.
 


Under förmiddagen gick jag och Johannes till ett, för oss, nytt badhus för att se om det fanns en varm och lagom stor bassäng där vi skulle kunna bada och träna lite dyk mm. Jag vet nämligen att de har babysim där. Vi åkte förbi igår och jag kollade in samt fick veta att det fanns en bassäng som var 28 grader. Vilket egentligen är i kallaste laget, men jag tänkte att det nog skulle funka. Det visade sig att bassängen som höll 28 grader bara var en plaskbassäng och inte möjlig för Johannes att dyka i. Just idag, när jag var ensam med honom, så spelade det ändå inte så stor roll. Och han var nöjd med att plaska runt i 40 minuter i 28 grader innan jag tyckte det var dags att åka hem och äta lunch. Han hade nog kunnat tänka sig att stanna ett tag till..... Så jakten på den perfekta bassängen fortsätter.

Ja, det kan man fråga sig....

Det mesta visade det sig, när vi idag åkte på sk garageförsäljning på Skandinaviska skolan i Waterloo. Vi hade dock lite problem med att hitta dit då navigatorn inte hade adressen i sitt register. Men efter ett besök i centrala Waterloo och en titt på en karta insåg vi att vi varit väldigt nära, men vänt eftersom det kändes fel. Bara att vända och åka tillbaka. Och då möttes vi av denna pampiga skolbyggnad.



Och då är bilden ändå tagen på gaveln....

Vi rusade in för att fynda.

Och fynda kan man minst sagt säga att vi gjorde. Eller vad sägs om en begagnad Stokke-stol för 20 euro?!



Vi hittade även några roliga leksaker till Johannes, för 2 euro styck.



Telefonklassikern kom till användning redan vid fikat.



Efter korv med bröd och, mmmm, marabouchoklad åkte vi hemåt och där kastade sig Johannes över de ploppförsedda djuen.




Så vi är väldigt nöjda med utflykten och kan tänka oss att återvända om vi någon gång behöver köpa skidutrustning, skridskor, fler leksaker, böcker mm mm mm. Det fanns mycket kvar efter att vi åkt.

Vi har inlett en ny lördagstradition; lösa melodikrysset. Sporadiskt gjorde vi det innan Johannes föddes, men sen dess har det inte blivit många kryss lösta. Men vi tyckte att det kunde vara en trevlig tradition och ett sätt att hålla fast vid gamla Svea :)

Vi har dessutom en son som lugnt sitter med i soffan och löser.





En liten stund iallafall.....



Sen ville han hellre ner på golvet och undersöka allt från tomma temuggar till elektronikskåp till fjärrkontroller till pappersåtervinning. Listan på saker som behöver upptäckas kan göras hur lång som helst, men det gav mig och Marcus musikro i en timme, vilket är precis lagom för ett melodikryss :)


För övrigt mår Marcus bättre efter fredagens magsjuka. Så det måste varit nåt han ätit eftersom ingen av oss andra varken varit eller är dåliga. Han är fortfarande lite trött, men det kan säkert delvis förklaras av energibristen då han inte har någon direkt hunger.

Johannes gillar att äta smörgås, vilket såklart är väldigt bra. Dock har han inte riktigt förstått än (eller så struntar han i det....) att man kan bita rakt av utan han äter den lager för lager. Då kan det lätt bli lite smörigt runt mun och näsa....

Igår, den 31 januari, var det min och Marcus andra bröllopsdag. För två år sen stod vi i Harestads kyrka och sa "ja" till varandra.



Förra årets bröllopsdag minns vi knappt, då Johannes var ny och vi fortfarande inte riktigt hade fattat att vi var föräldrar; han skulle ju inte komma förrän i februari, så i år var första bröllopsdagen vi faktiskt firade.

Vi konstaterade även att mina föräldrar varit närvarande både på bröllopet, på den första samt även på den andra bröllopsdagen. Är det nu en tradition att de alltid "måste" vara hos oss den 31 januari :)

Vi firade lite igår kväll med blommor, hämtpizza och vin. Johannes fick smaka pizza för första gången; han tyckte bottnen var god, men ratade ananasen och skinkan.