Oväder
Imorse såg det lite grått och trist ut, men inte värre än att jag och Johannes vid halv tiotiden klädde på oss för att gå till lekplatsen. Förvisso kändes det väldigt mörkt när vi kom ut, men jag tänkte att det säkert skulle ge mig sig på vägen. Vilket det också gjorde, men inte riktigt på ett sånt sätt som jag hoppats. Redan innan vi kommit till lekplatsen insåg jag att regnet som nalkades skulle göra att lekplatsen inte längre skulle vara så rolig, så jag vände för att gå hem igen. Och då brakade det loss. Blixtar, åskdunder, störtregn och hagel. Och vi hade en bit att gå.... Men efter att ha försökt forcera de framåtrusande vattenmassorna på trottoaren insåg jag att vi skulle behöva skula i väntan på att ta oss hem. Dessutom gör det rätt ont att få hagel i huvudet....
Så vi tog sikte på första bästa hus (5 meter bort) och smet upp och ställde oss under taket till deras entrétrappa. Där stod vi sen och tittade ut på ovädret, som nog är det värsta jag upplevt på länge. Till slut lugnade det ner sig och precis när vi skulle gå tittade en man ut från huset vi "lånat" och undrade om jag letade efter någon. Han godtog min förklaring om vädret utan tvekan; han såg ju hur blöt jag var....
Vi gick hem i lätt regn och väl hemma var det bara att klä av oss (jag var blöt ända in på underkläderna, Johannes något torrare eftersom han suttit under regnskyddet i vagnen) och ställa oss i duschen.
En sån förmiddag är inte tillräckligt uttröttande, så Johannes vägrade sova middag idag. Efter att ha försökt få honom att somna i en knapp timme gav jag upp och lät honom komma upp och leka istället. Det funkade rätt bra det med.
I eftermiddags var det dags för kärt återseende av kompisarna Albert och Nils och deras mammor. Det verkade som att alla tre killarna var glada åt att ses igen (jag tror att Nils och Albert träffades redan förra veckan) och givetvis tyckte jag det var väldigt trevligt att återse mammorna!
Nu sken helt plötsligt solen, så det blev lek och fika utomhus i vår trädgård. På en något vattensjuk gräsmatta kan tilläggas.
Bristen på dagsömn gjorde att vi hade en väldigt trött son som somnade väldigt snabbt efter lite sagoläsning.
Så vi tog sikte på första bästa hus (5 meter bort) och smet upp och ställde oss under taket till deras entrétrappa. Där stod vi sen och tittade ut på ovädret, som nog är det värsta jag upplevt på länge. Till slut lugnade det ner sig och precis när vi skulle gå tittade en man ut från huset vi "lånat" och undrade om jag letade efter någon. Han godtog min förklaring om vädret utan tvekan; han såg ju hur blöt jag var....
Vi gick hem i lätt regn och väl hemma var det bara att klä av oss (jag var blöt ända in på underkläderna, Johannes något torrare eftersom han suttit under regnskyddet i vagnen) och ställa oss i duschen.
En sån förmiddag är inte tillräckligt uttröttande, så Johannes vägrade sova middag idag. Efter att ha försökt få honom att somna i en knapp timme gav jag upp och lät honom komma upp och leka istället. Det funkade rätt bra det med.
I eftermiddags var det dags för kärt återseende av kompisarna Albert och Nils och deras mammor. Det verkade som att alla tre killarna var glada åt att ses igen (jag tror att Nils och Albert träffades redan förra veckan) och givetvis tyckte jag det var väldigt trevligt att återse mammorna!
Nu sken helt plötsligt solen, så det blev lek och fika utomhus i vår trädgård. På en något vattensjuk gräsmatta kan tilläggas.
Bristen på dagsömn gjorde att vi hade en väldigt trött son som somnade väldigt snabbt efter lite sagoläsning.
Kommentarer
Postat av: Farmor
Stackars er!
Oväder är underbara, men då ska alla i familjen vara hemma och sitta framför brasan.
Kram
Trackback
