brysselkexet

Så var det då dags för inlägget kring den byråkratiska processen att registrera sig i Belgien.

Jag har ju tidigare beskrivit att man bokar tid på kommunhuset för en "inskrivning". Då ska man även ha med sig en massa olika papper, typ personbevis etc. Vid vårt första besök godkändes inte vigselbeviset vi hade med oss (det vi fått från kyrkan) utan en lite mer officiell version krävdes. En version som dessutom försetts med s.k. apostille (http://sv.wikipedia.org/wiki/Apostille). Detta kan man bara fixa i Sverige, hos Notarius Publicus.

Vi skulle därför boka in ett nytt besök då vi skulle visa upp ovan nämnda papper, samt lämna foton för id-handlingarna som därefter skulle produceras. För att få en ny tid, så öppnade mannen bakom disken sin, i våra ögon hela tomma kalender, och sa att "jaha, då ska vi se, det är rätt fullt redan, men vi har en tid den 13 januari (detta var en bra bit innan jul....)". Vi accepterade och gick hem.

Några dagar senare kom ju polisen för att säkerställa att det är vi tre och verkligen bara vi tre som bor på vår adress. Han blev övertygad.

Nåja, hemma under julledigheten i Sverige fixade jag apostille på våra vigselbevis (ett för mig och ett för Marcus, man visste ju aldrig om de skulle nöja sig med bara det ena) för 450 kr styck. Visst blev de fina, men 900 kr?!



På Johannes födelsedag infann vi oss återigen på kommunhuset med våra apostillerade papper i högsta hugg. Varpå personen bakom disken frågade var apostillen på Johannes födelseattest var. Det som intygar att det är vi som är hans föräldrar. What?! Det hade ingen sagt något om. Jodå, påstår han/hon (vi blev så upprörda så jag minns inte ens om det var en han eller en hon); i informationen (som bara kom på franska) framgår klart och tydligt att det är vigselbevis samt födelseattest på barn som måste ha apostille. Jaha, vad gör vi nu? Går hem och fixar apostille och kommer tillbaka???

Tack och lov kunde de tänka sig att göra klart allt annat, inklusive ta våra underskrifter för id-handlingar, tillverka provisoriska id-handlingar (som vi ALLTID måste ha med oss) mm. Och så ansåg de att det räcker det att vi tar med födelseattesten när vi ska hämta våra id-kort. Så det var ju skönt.

Men hur fixar man apostille i Bryssel?! Det går inte visade det sig, utan det måste göras i Sverige. Tur att Maria hade tid att hjälpa oss med det (dessutom till ett något lägre pris, undrar om det är orten eller dokumentet som avgör priset), så på fredag (hoppas vi) är det vi som åker till kommunhuset och visar alla våra dokument och åker hem med varsitt id-kort (jag och Marcus).

Johannes id-kort har inget foto, men vi behövde ändå lämna foto även på honom. Att 1-åringar måste fotograferas enligt samma riktlinjer som vi vuxna (dvs sitta still med huvudet i en viss ruta, titta rakt fram, inte le, ingen annan får synas i bakgrunden) i en automat som bara tillåter tre försök innan man måste välja nåt av fotona kan vara dömt att misslyckas. Då kan det bli så här (de accepterades dock ändå):




Idag har Johannes varit och lekt med ett tvillingpar i en annan stadsdel, så vi fick åka både metro och spårvagn. Alltid kul att se nya delar av stan :)