Snabblärd
Så var Marcus hemma från sin Englandstripp igen, vilket var skönt, så inatt sov jag som en stock :)
Man får små glimtar då och då om hur mycket Johannes verkligen snappar upp om diverse ting. Han tycker det är ganska roligt att sitta och leka med Marcus skruvdragare (den som Johannes, enligt vissa bloggläsare, fick i present av Marcus vid samma tillfälle som han fick en docka av mig.....), men igår tog han det ett steg till.
Han reste sig upp, puttade fram reserv-stokke-stolen och gjorde ett skruvförsök. Det såg faktiskt riktigt bra ut.
För övrigt så har Johannes verkligen kommit in i en klätterfas, vilket resulterade i en vådlig vurpa ner från sandlådekanten och ett jack i pannan idag på förmiddagen. Johannes blev såklart jätteledsen och jag tror att även Albert (som var här och lekte) blev lite påverkad av all gråt. Som tur väl är så är Helene (A:s mamma) lite mer rutinerad när det gäller skador på barnen, så hon kylde av och satte på lite läktejp. Så får vi se om det blir minne för livet i pannan eller om det växer bort.
Idag har vi även hunnit med besök på O.N.E och Johannes vägde in på 12.8 och 81 cm och fick godkänt av läkaren trots att han skrek sig igenom besöket.
Man får små glimtar då och då om hur mycket Johannes verkligen snappar upp om diverse ting. Han tycker det är ganska roligt att sitta och leka med Marcus skruvdragare (den som Johannes, enligt vissa bloggläsare, fick i present av Marcus vid samma tillfälle som han fick en docka av mig.....), men igår tog han det ett steg till.
Han reste sig upp, puttade fram reserv-stokke-stolen och gjorde ett skruvförsök. Det såg faktiskt riktigt bra ut.
För övrigt så har Johannes verkligen kommit in i en klätterfas, vilket resulterade i en vådlig vurpa ner från sandlådekanten och ett jack i pannan idag på förmiddagen. Johannes blev såklart jätteledsen och jag tror att även Albert (som var här och lekte) blev lite påverkad av all gråt. Som tur väl är så är Helene (A:s mamma) lite mer rutinerad när det gäller skador på barnen, så hon kylde av och satte på lite läktejp. Så får vi se om det blir minne för livet i pannan eller om det växer bort.
Idag har vi även hunnit med besök på O.N.E och Johannes vägde in på 12.8 och 81 cm och fick godkänt av läkaren trots att han skrek sig igenom besöket.
Kommentarer
Postat av: Lena
Det är bara att konstatera............
liten blir stor, växer och använder skruvdragare.
Men var är dockan, kan man få en bild på henne/honom?
Kram
Postat av: Helene
Han var nog bara avundsjuk på Alberts ärr i pannan... ;-)
Postat av: Karin
Lena, dockans arm sticker upp ur den svarta lådan i bokhyllan. Det är en flickdocka, de har inte kommit till pojkdockor i detta land känns det som. Vid tillfälle ska hela dockan visas upp.
Postat av: Malin Picabo
Min kompis son som krashade pannan vid 2½ års ålder fick order om 100%-igt undvikande av solexponering av ärret under minst ett år för att det sen skulle försvinna, det verkar ha fungerat. Cesar, nu 5, trivs fortfarande bra i sin coola keps.
Trackback
