Lång
Ibland hinner man inte riktigt med när de små barnen utvecklas och lär sig nya saker; man tänker "det där kan han inte" och så slutar man fundera.
Just en sån sak hände när vi var hemma i huset. Plötsligt hörde jag hur det lät som en dörr (den till källartrappan) öppnades, men tänkte att "nejdå, så är det nog inte". Fast när jag gick och tittade efter så visade det sig att Johannes visst nådde upp till handtaget och hade öppnat dörren och stod och kikade ner i trappan. Han gjorde dock ingen ansats att gå ner, vilket var skönt.
Då spärrade vi trappan med en flyttlåda. Vad som hände då ser ni här:
Fördelen är ju att dörren inte längre gick att öppna.
Idag har vi varit på sista tisdagsgruppen i kyrkan. Det var trevligt, men det märks att några redan tagit sommarlov; vi var tre mammor och tre barn....
Det är i den här åldern man får börja vänja sig vid uppåtvända handtag, inte snyggt men svårforcerat.
Krama godingen från farmor
...eller så sätter man sig själv nedanför i trappan och fångar när de trillar. Det går fortare att lära sig bemästra trappor än man tror ;-)
Haha, han är väldigt uppfinningsrik den lille mannen.
Synd att han förmodligen skulle slå sig rejält om han ramlar ner, annars hade det kanske varit ett bra sätt för honom att förstå att man ska lämna trappor i fred.
Tobias; just denna trappan är inte så skoj att ramla ner för eftersom det bara är sten överallt. Han är en fena på att ta sig upp för trappor, det har vi övat på en del. Och han vet att han ska backa ner, men glömmer oftast av att trappan inte bara består av tre-fyra steg och vänder sig därefter om. Då händer det att han tappar greppet och ramlar.
Maria; jag vet inte hur "smarta" barn är kring sånt. Han har ramlat i trappan i kyrkan några gånger, men fortfarande är den spännande och det första han går till när vi är där....
Det gäller att ha öron och öron överallt!
Sån tur att han inte ramlade, man kan bli rädd för mindre.
Kram
