Sköna söndag
Så har nästan ännu en vecka gått. Johannes var hos dagmamman som vanligt onsdag och fredag, men det har inte gått så bra den här veckan. I fredags undrade dagmamman varför han fortfarande gråter när han lämnas, efter mer än två månader där. Vad ska man svara på det?! Jag vet inte och han kan inte berätta varför, men jag fick en känsla av att hon tyckte att vi inte gör vårt jobb som "lär" honom sluta gråta. Kan vara så att vi svenska föräldrar knyter våra barn till oss mer än vad belgiska föräldrar gör. För föräldrarna här är det inte konstigt att lämna sitt barn på dagis/dagmamma när det är runt halvåret, något som är otänkbart i Sverige.
Vi hoppas att lite kontinuitet på veckorna framöver kommer göra susen, bakom oss har vi flera upphackade veckor pga helgdagar och sjukdom.
I helgen är det julbasar på svenska kyrkan, så igår förmiddag var jag där och arbetade i caféet. Det var trevligt. Under tiden var Marcus och Johannes på badhuset; en favorit för dem båda. När Johannes sovit middag kom de till kyrkan och vi julfikade tillsammans innan vi tog några lotter (dock utan vinst) och köpte lite böcker och julljus. Så nu är vi rustade för advent.
Idag är det strålande solsken ute och knappt 10 grader, så efter storstädning här hemma promenerade vi till lekplatsen en stund innan lunch. På vägen dit försökte Marcus och Johannes förgäves bryta sig in i en av grävmaskinerna som står på gatan.
Vi hittade även några enorma löv. Tittut!
Det viktiga är ju att han är nöjd EFTER att du lämnat honom. Inte NÄR du lämnar honom. Eva-Lena har barn som gråter både när de lämnas OCH när de blir hämtade. Det är jobbigt med ändrade situationer helt enkelt.
Här hemma har vi haft en kul vecka. Karro har varit med i Mitt i naturen och tränat en tupp:
http://svtplay.se/v/2605962/mitt_i_naturen/del_9_av_14
Och Centigo har vi blivit utsedda till Sveriges bästa arbetsgivare 2011:
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/foretaget-utan-chefer_6645478.svd
Tjohoo!
Du och jag har ju redan diskuterat detta men jag kan som vanligt inte vara tyst. Det som gör mig oroad (om något, jag är säker på att det hela är en övergående fas för Johannes) är dagmamman som står handfallen och lägger allt på er. Vi hade ju samma grej med Alberts creche för någon månad sen. Snacka om att man känner sig som en riktigt dålig förälder då det egentligen är tvärtom! Frågan är ju vad hon gör för att underlätta Johannes situation!
Kram från en pedagog som anser att självkritiskt tänkande i sin yrkesroll är ett av många sätt att utveckla sig själv!
Jag och Björn har kollat på Mitt i naturen nu, väldigt kul!
