Veckans uttalande
Han och jag var på väg till spårvagnen på eftermiddagen, det var bra höstväder och ganska varmt. Ute på vår gata låg en del löv kvar, något som Johannes glatt konstaterade. Därefter utbrister han: "skönt väder". Jag blev alldeles full i skratt, det kändes inte riktigt som ett påstående som någon som är 22 månader kan ha kommit på själv utan antagligen har han snappat upp det från sina föräldrar. Men det var mitt i prick, för igår var det faktiskt väldigt skönt väder.
Vi vet att den lille gossen snattrar väldigt mycket och ofta tänker man på en papegoja som upprepar det som yttras i omgivningen. Och förstår man inte vad han säger, så påstår hans far att han talar franska!
Så kan det vara!
Kram o god natt
Lena
Å så sött! Visst blir man paff när det kommer oväntade kommentarer, D har oxå en förkärlek till vädret. Härom dagen tittade hon drömskt ut genom dörren och sa: - Det är såå vackert! (Solen sken vilket den inte gjort på mågra dagar)
Nu är ju D äldre än er lille, men det är underbart att få höra allt som rör sig där inne :)
Kram, ta hand om er!!
Hej!
Nu får ni snart tänka på vad ni säger. Vilket språk skall vi använda? Kan det går bra med tyska eller?
Kram
Hej igen, måste bara återge Doris kommentar imorse när jag drog upp persiennen:
-Men mamma vilket tråkigt väder vi har!
Det kom verkligen rakt ur hjärtat och avslutades med en djup, sorgsen suck... Ursött ;)
Kram
