brysselkexet

Igår var det riktigt busväder med storm och regn, så det var inte så lockande att gå ut. Inte heller var någon av kompisarna lediga för att leka, så jag och Johannes tog bilen till ett närliggande lekland. Man betalade en startavgift (för en timmes lek) och därutöver per påbörjad halvtimme. Mannen i kassan trodde att ett barn i Johannes ålder skulle vara nöjd efter en timme, men icke. Då ville han absolut inte åka hem, så vi stannade en stund till. Efter att ha ätit vår medhavda lunch i ett avskilt hörn (picknick var nämligen förbjuden, det fanns restaurang på stället), så fortsatte han glatt leka. Det var först efter knappt två timmar som han började krokna och det märktes eftersom han tyckte att han slog sig hela tiden och behövde tröst. Då tog vi bilen hem och där väntade en skön middagsvila.




Den här klätterställningen var rätt högt upp (se bilden nedan), vilket Johannes glatt konstaterade. Han sa att han var ända uppe i taket, vilket man faktiskt får hålla med om.



Idag var kompisen Albert hemma och ledig, så han och hans mamma var här i förmiddags och lekte. Och bråkade om leksaker, för mellan de glada tillropen kom det en hel del trots och kiv från de båda gossarna. Det är återigen bara att konstatera; det är svårt att dela med sig.... Men som alltid var de väldigt goda vänner vid avskedet och de pussades innan de sa hejdå.