brysselkexet

Vår lille Johannes har blivit två år, tänk vad tiden gått fort sen han föddes. Det känns som igår när vattnet gick i Malmö och inget var packat och Marcus var i Bryssel. Men det har alltså redan gått två år sen dess.

Två år med mycket glädje och många skratt. Johannes förgyller vår vardag i stort och smått, både med saker han gör och med saker han säger.

Vi uppvaktade honom med sång, paket och fika på sängen i fredags morse. Han såg mycket glad, och lite förvånad, ut när vi kom in i mörkret med ljus på brickan. Snart upptäckte han kakan och paketen och lyckan var fullkomlig.



Han fick många fina presenter i form av kläder, lego och byggklossar.

Genom att hålla upp sina två pekfingrar berättade/visade han glatt för alla som, under dagen, undrade hur många år han fyllde.

Idag vankas det kalas här hemma, så jag håller på att baka medan killarna är på badhuset. Förra veckan hade Johannes åkt den stora vattenrutschkanan alldeles själv; tur att jag inte var med och såg det....

Igår kväll var jag och Marcus på nyårs-event med hans jobb och Ragnhild var här för att passa Johannes. Hon var här både i onsdags och torsdags och lekte med honom för att han skulle vänja sig, men det kändes ändå inte skoj att åka. I torsdags gick jag och Marcus ut en sväng för att de skulle få vara själva och när Johannes insåg att vi skulle gå greps han av panik; då är det inte roligt att lämna honom. Så igår sa jag först hejdå och gick (eftersom det brukar vara värst att bli lämnad av mig) och sen gick Marcus någon minut efteråt. Det gjorde att det inte blev riktigt lika hysteriskt gråtande, vilket kändes skönt. Middagen var trevlig och Ragnhild och Johannes hade haft det bra ihop.

Tyvärr ska Ragnhild börja jobba på måndag (egentligen skulle hon inte börjat förrän 1 april, men det blev lite ändrade planer), så det är inte säkert att det blir så många fler barnvaktstillfällen för henne. Vilket känns väldigt tråkigt eftersom Johannes nu har börjat vänja sig vid och acceptera henne. Men vi får försöka hitta någon annan.