brysselkexet

Sen igår eftermiddag är jag alltså hemma igen efter min operation. Allt känns bra även om jag har insett att jag har längre kvar tills jag är återhämtad än vad jag först trodde. Packningen och promenaden till bilen igår satte sina spår och jag har varit trött och frusen sen jag kom hem. Trots att jag har legat på soffan under filt med varma kläder på så har jag inte feber vilket är ett gott tecken.

Under sjukhusvistelsen har jag fått prova på många nya spännande grejer så som titthålsoperation, epiduralbedövning, urinkateter (inte nytt men väldigt bra) och vattenlavemang. Man kanske kan ta det bästa från vården, ta sjukt bra betalt, och kalla det för kroppsrening på vilohem? Jaha det finns redan.

Under torsdagen byttes min förste rumskamrat Walter ut. I efterhand insåg jag att Walter var bra. Han var snäll och talade om varje gång han skulle ut å röka tex. Dessutom lämnade han alltid radion på när han gick ut från rummet. Vidare hade han väldigt få och rätt tystlåtna besökare.
Efter Walter flyttade en äldre herre av till synes något östeuropeiskt ursprung in i rummet. Bortsett från ett påtagligt rapande var han rätt ok. Han hade en förmåga att noga prova sig fram till hur han skulle ha lamporna tända på sin sida innan han somnade för kvällen. Man kan säkert göra en matris över hur många kombinationer 2 lampor kan ge. Men det borde bli fyra. 0-0, 1-0, 0-1, 1-1 typ. Det slutade alltid att han slutade med en lampa tänd. I och med att jag hade blivit stammis på stället bad jag någon ur personalen att släcka hans lampa efter en stund. Första natten hemma innebar dock betydligt bättre och godare sömn än på sjukan.

Men nu över till min nye rumskamrats besökare för det var här han verkligen gjorde ett starkt intryck.
Under fredagen hade han besök från 1330 till 1935 (besökstid mellan 14 och 20). De gick ut hårt och först kom fyra äldre damer, ev fruar eller liknande. Senare kom det lite söner och bröder också. Total var det nog 8 personer som mest.
Lördagen som också kom att bli min sista dag blev en dag väl värd att minnas för den sjuke mannen. Strax innan 14 gick besökslavinen. Det var nog 10 besökare inne på rummet samtidigt. Jag blev ju helt svettig och irrade ut i korridoren. Där möttes jag av de som inte hade fått plats i första rundan. Tro det om ni vill men där ute stog det nog nästan tio besökare till och väntade. När jag lyckades ta mig ut till min flyktbil noterade jag att han dessutom hade fått bla tre rätt stora fruktkorgar. Känns ju som en helt rätt satsning till någon som ligger inne pga någon typ av magåkomma.

Jag kommer försöka svara så gott det går på era frågor.